- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
703

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Från teatrarne. Återblick af Habitué

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intagande minspel och ett mästerligt spel öfver hufvud
kommit oss att för långa stunder glöjnma det i Lilla helgonet
och Lili. Vi hafva trots snufvan och de 10 kronorna
verkligen låtit hänföra oss af hennes sång och nödgats tillstå,
att vi icke förr hört de ifrågavarande kupletterna föredragas
så, med en förening af behaglig röst, elegant och tydlig
frasering, dramatiskt lif och obestridlig prägel af just den
karaktär , det gält att framställa. Det har varit något mer än
»variétésångerskan» vi beundrat Det har icke varit
uppsluppenheten ensam, som bedårat oss, utan den eleganta mått^
som begränsat ^uppsluppenheten just vid den punkt, der
smaken och behaget skulle såras, om den öfverskredes. Det
har med ett ord varit den konstnärlighet, hvarmed
uppsluppenheten framstälts. Madame Judic har sjell som
konst-närinna sin temligen trånga begränsning inom den i sig sjelf
fadda konstart, som hon adlar genom talangens
öfverlägsen-het trots ålder och korpulens, men inom dessa hennes
gränser inskränker sig verkan af hennes uppträdande ingalunda
till ett pikant utförande af kupletter, utan följer henne lika
säkert i replikbehandlingen under talrollens framsägande,
fastän sjelfva rollernas natur är sådan, att deras spets är
förlagd i sången. Att bon är skådespelerska fullt ut i samma
grad som dramatisk sångerska, har hon för eliten af den
jemförelsevis ringa publik, som hos oss ansåg sig hafva råd
att bekosta sig nöjet att se henne, bäst visat i »Droskmi
n;r 117*; der hon på ett öfverdådigt fint sätt behandlade ett
groft ämne utan sångens tillhjelp. Att eljest gifva företrädet
åt någon af de öfriga rollerna kan vara vanskligt nog. Mest
helgjuten torde hon hafva varit som Niniche, men i Lili
hade hon bästa tillfallet att visa flersidigheten af sin talang.
Hennes »mormor» i sista akten af Lili kan möjligen för ett
och annat ögonblick hafva förefallit en sträng granskare
något »gjord», men figuren hade en bestämd karaktär och
var bra gjord.

Madame Judic är, allt som allt, det bästa vi sett i
operettdivornas väg, och så länge torde väl icke vi kunna
jäfva hennes berättigande till verldsrykte, hvilka
inskränkningar vi än anse oss böra göra i hennes rätt i allmänhet
att beundras. Man kan ju alltid å ena sidan invända, att
hon är dock blott en operettdiva, men då kan å andra sidan
äfven svaras, att hon också blott är menniska och som sådan
icke skyldig att vara mer, än hon ger sig ut för. Hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free