Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rent musikalisk natur, men i alla fall energiskt anslaende.
Sådana kraftstycken äro t. ex. de stora rådscenerna med den
pompösa bönkören, Vascos af äkta Meyerbeersk hjeltebravur
besjälade kraftyttringar, vildarnes pittoreska entré, de
harmoniskt och rytmiskt intressanta partierna i den stora
dispyten, det derpå följande häftiga allegrot, hvars melodi
utan så stor vokal- och orkesterutrustning man halft om
halft tycker höra till operettsferen, men som här i stor
Meyerbeersk parad gör all önsklig grandios verkan. Finare
intermezzi med mer lyrisk känsla och melodiös musik
er-bjudes örat i Inez* entréscen med de innerliga recitativen
och den varmt stämningsrika romansen, i Selikas berceuse,
som dock ej är så musikaliskt vacker som den föregående,
i Vascos stora aria, trots de intensiva rösteffekterna, i Inez
sång i akten och damduon, begge här uteslutna.
Konststycken af prima rang erbjudas deijemte det reflekterande
musiksinnet i solo-septetten, ett ensemblenummer af mer
lärdom än skönhet, men som harmoniskt-vokalt experiment
makalöst, i den »indiska messan» med dess raffinerade kolorit
och bizarrt groteska hållning, och till sist i den ryktbara
stora kärleksscenen, der en viss torftighet i de melodiska
motiven ersättes af en utstuderad lyx, ett bländande
f&rg-spel och den mest fulländade praktiska rutin i allt hvad till
saken hör, både hvad sång och orkester beträffar.
Fröken Ek (som i parentes sagdt ej mer än två dar förut
annonserats som Inez) var Selika och den enda af de
medverkande, hvars röst i kraft och klang passade för musiken.
Och likväl — tänk om frk. E:s paranta stämma redan från
början kommit i rätta händer, borta vore då detta beklagliga
vibrato, denna skärpa och bräkande biklang, som då det ej
gäller de högsta tonerna, hvilka äro utmärkta, ännu ej så
sällan störa det goda intrycket af värman i föredraget och
intelligensen i frasering och uttal. Som skådespelerska går
sångerskan alltjemt framåt och skulle göra det än mer, om
hon i utlandet finge tillfälle att närmare och vidlyftigare
studera scenisk konst Det vore för ledsamt, om gafvor
som Selma Eks ej skulle komma till rikaste möjliga
blomst-ring. Den musikaliskt liksom måleriskt utomordentligt
intagande slutscenen gaf sångerskan tillfälle att visa, hvad
hon f. n. förmår som lyrisk tragedienne. Och var detta
bästa intyget på hennes begåfning, hvars vidare utveckling
måste vara af stor vigt för svenska teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
