Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - En framtidsmusiker. Frans Liszt och hans betydelse för den moderna konsten, af V. v. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla framgångens minor springa. Medan Malibran och
Sortn-tag sjöngo sina italienska arior, vågade Habenek for parisarne
frambesvärja Beethovens maner, och Cherubini,
konserva-toriets direktör, som sökte enväldigt svänga klassicitetens
taktstock såväl på teatern som i kyrkan och konsertsalen,
förmådde ej hindra, att Berlioz redan nu gläntade på
romantikens dörr, eller att musikerna ej mera ville låta
metronomen ensam bestämma takt och tempo.»
Från sina religiösa drömmar och strider störtade Liszt
med den vaknade frihetskärlekens, den lidelsefulla känslans
hela styrka midt in i denna »den moderna konstens
Wal-purgisnatt», och det fans en tid, då ingen af romantikens
yrande andliga bacchanaler var fionom för vild. Att på
grund häraf utan vidare göra Liszt till en af de franska
romantikerna, hvilket särskildt skett från den sida, som
från-känner honom annan betydelse för konsten än virtuosens,
är emellertid ett misstag. Han hade under utvecklingsåren
en romantisk period att genomgå, men det djupaste
grundlaget för hans begåfning var både så estetiskt sundt och
etiskt allvarligt, att han vid mognare år (man erinre sig att
han vid denna tid var föga mer än 20 år) åter strök af sig
allt det osunda denna möjligen qvarlemnat. Vill man dock
i hans senare konstutveckling spåra någon inverkan af de
romantiska ungdomsdagarne, torde man, utan att taga
mycket fel, ur romantikeos uppfattning af konsten och
konst-ändamålet kunna härleda den första impulsen till Liszts egen
ståndpunkt i dessa frågor, och särskildt kan helt visst
romantiken betraktas såsom andlig fadder till den för
framtidens konst betydelsefulla princip, för hvilken Liszt gjort
sig till missionär, att »allt inom konsten, som har sitt
ursprung i en ädel och upphöjd känsla samt i sin yttring
motsvarar denna, är berättigadt*. För öfrigt märker man,
ehuru öfvergående, en sådan inverkan på hans
kompositioner, från 1830-talet, men den punkt, på hvilken den
onekligen varit starkast, är ej hans konstnärliga utan hans
privata lif. Det förtroliga umgänget och det nära
vänskapsförhållandet till de mera framstående romantikerna, särskildt
Musset och George Sand*, kunde ej förfela att starkt in-
* Det genom ett bref från Heine till Laube uppkomna ryktet —
hvilket dock af den förre sedan återkallades — att förhållandet till George
Sand skulle ha varit ett annat än blotta vänskapen, torde nu mera q
tarfva någon vederläggning. Och oaktadt Liszt, äfven sedan han lemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
