Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - En antiqvarisk filosofi. Boströmianismen versus vetenskapen, af Klas Fâhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet af sådana orimligheter. »Men», snyftar en, som ej
egenhändigt smakat den metafysiska soppan, »men är det
möjligt att någon menniska med sina sinnens fulla bruk kan
tro sådant?» # Nej, ej tro, men säga sig tro. Och så
handlar boströmianen, tvifvelsutan förvillad af sina egna
invecklade termer; dessutom, som vi sett, nödd och tvungen, på
det ej den enda möjliga grundvalen för hans metod och
system skulle falla väck.
Man tviflar ännu? Gå sjelf då till handlingarna, och
ni skall finna intet i de boströmska läroböckerna så idisladt
som det, alt föreställningen är en någorlunda klar och tydlig
förnimmelse, begreppet en fullt klar och tydlig förnimmelse,
och sinnesförnimmelsen af alla förnimmelser aen dunklaste.
Drag så ut slutsatsen. Minnet har i den boströmska
terminologien den fruktansvärda titeln »reproducerande
föreställningsförmåga», d. v. s. minnet är menniskaus förmåga af
någorlunda klara och tydliga förnimmelser. Sinnet var
förmågan af dunkla förnimmelser. Minnet är alltså af
boströmianen bevisadt klarare och tydligare än sinnet! Hvad sägs
om det? Kan konsten att resonnera bort sitt förstånd
drif-vas längre? Och tänk om boströmianerna försökte lefva
efter den läran — de skulle dö ut som flugor. Storslagna
inkonseqvens mellan lära och lefverne! Hvilken dock,
närmare betänkt, visar sig mindre sällsynt, än man gerna ville
hoppas. Hvem har ej med förundran iakttagit, hur den
ortodoxe presten ena ögonblicket kan predika kärlek till
nästan och andra ögonblicket döma till helvetseld en
stackare, som kanske ej hade annat fel, äu att han som liten
parfvel föll och slog sig i hufvudet; hvarigenom uppkom
skada på en liten vigtig del af hjernan; hvarigenom
föranleddes den beklagliga och vanligtvis obotliga sjukdom, som
yttrar sig i bristande tro på treenighet och ett dussin
andra dogmatiska nödvändighetsartiklar; hvarigenom den
ortodoxe presten fick tillfälle visa sin kärlek till nästan.
Mot den inkonseqvensen förefaller ju boströmianens rent af
obetydlig. Skilnaden mellan den ortodoxe presten och
bo-strömianismen är blott att den förre lär bättre än han
lef-ver, den senare lefver bättre än han lär. Och det är nu,
strängt taget, den enda fröjd, vi ha, af boströmianismen.
Det var minnet gentemot sinnet. Vidare anser
boströmianen begreppet, såsom varande »en fullt klar och
tydlig» förnimmelse, oändligt öfverlägset den »dunkla» sin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
