Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Kapitalets utvandring, af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ondt, ett elände utan namn, som kan leda till dylika utbrott,
och de vilda dåden hafva alltid så mycket godt med sig,
att de tvinga den allmänna uppmärksamheten att rikta sig
på föremål, som i trots af sin högvigtiga betydelse kanske
annars skulle förblifvit obeaktade. Det finnes ju alltid en
stor del godt folk, som aldrig komma till insigt af hvad
klockan är slagen, förr än de fått en yttre känbar
påminnelse för att se på klockan.
Dessa yttre påminnelser torde vara än mer af noden
för de i saken närmare intresserade kapitalisterna och
fa-briksherrarne. Men det kan lätt låta tänka sig, att
verkningarna deraf på dem blifva helt andra, än man vid första
anblicken är böjd att föreställa sig.
Skälet härtill är ej svårt att upptäcka. Kapitalet
straf-var ju — och måste enligt sjelfva sakens natur sträfva —
efter en afkastning, som icke allenast är så stor som
möjligt, utan äfven så säker som möjligt Men sådana
händelser, som de här vidrörda, förvandla den säkra vinsten i en
lika säker förlust. Ju oftare och i ju större omfång de
upprepas, dess mera otryggt varder kapitalet. Det måste
då helt naturligt af all sin makt sträfva att frigöra sig från
dylika störande inverkningar.
På hvad sätt detta skall gå för sig, det varder då den
stora frågan. Och den besvaras allt efter omständigheterna
på helt olika sätt.
Ar nu kapitalisten en hederlig man, som vill sitt folk
väl, — och vi vilja till mensklighetens heder gerna tro, att
det i de allra flesta fall så förhåller sig, — då söker han,
så godt det under för handen varande förhållanden låter
.sig göra, att gå till botten med saken. Han gör hvad han
kan för att gifva sina arbetare en bättre ställning, som mera
svarar mot deras värde såsom menniskor. Han gör hvad
han kan för att höja deras aflöning och trygga deras
ställning, då ålderdom eller sjukdom sätter dem ur stånd att
sjelfva sträfva för sitt bröd.
Men när hjertat står på den ena sidan och intresset
på den andra, då varder striden svår äfven för den bäste.
Medan menniskovännen söijer för de sinas väl och gör stora
uppoffringar för deras skull, låter egoisten bero vid det
gamla och gör ej större uppoffringar, än han är tvungen tilL
När nu egoisten lägger ned mindre kostnad på sin aflar,
blifver följden helt naturligt, att han kan nöja sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
