Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Konstutställningen i Göteborg (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hans marmorbyster och gifva så många bevis på
genialisk konstnärlighet, må kanske tillåtas att stundom visa
prof på en oefterrättligt tokig.
Id Ericsons »Salomé» är ett for nutida fransk konst
ganska typiskt arbete, typiskt i sin liffullhet och i sitt
bibliska namn. Sådana äro temligen på modet nu för tiden
i Paris. Man har med rätta tyckt, att man i ämnen ur
bibeln skulle iinna mer tillfälle till djup karakteristik och
dramatiskt lif, än i mytologiens utnötta gudagestalter.
Emellertid har man äfven hår stannat vid en liten krets väl
bekanta typer, med faststälda, oundgängliga attribut.
Framställningen är dock i vanliga fall allt annat än
konventionell, i många fall så rik och ursprunglig, att man till en
böijan We alls tänker på namnet, för att sedan tycka, att
det ena namnet efter det andra bjuder sig sjelft, om man
vill med ord uttrycka allt, som bilden innehåller.
I Ida Ericsons »Salomé» är namnet oväsentligt,
attributen litet störande, i synnerhet för en svensk publik,
som ej har franska konsttraditiöner, framställningen full af
sprittande lif och originell kraft från hufvudet till fotabjellet.
Sjelfva hudbehandlingen är, som ofta vid ett sådant
konst-närsskaplynne, en smula försummad och okänslig.
Carolina Benediks är elev af Falguiére. Hennes
dug-tiga studiebild, »Den döende krigarn», bar mer än mästarns
förakt för att studera linierna, men visar godt resultat af
hans lärdomar och sjelfständig begåfning i de godt
modellerade benen.
Bland den öfriga skulpturen må nämnas: Rtmebergs
»Brahestod» och Åkermans älskliga »Sömngångerska*, ett
karakteristiskt gubbhufvud af Christian Ericsson och ett
känsligt behandladt studiehufvud af Thod Christensen.
Det hela var en rik utställning, en af dem som ge
åskådaren mångt att glädjas åt och mycket att tänka på,
egentligen mer än man genast kommer på det klara med och
i all synnerhet mer, än dessa strödda anteckningar förmå
gifva någon föreställning om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
