Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - En framtidsmusiker (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundran för Liszts talang, sällan underlät att beteckna hane
program såsom »illa valda». Man kan derför också
knappast räkna strängt med honom, om äfven han skrattade åt
denna smak, och trots de glimtar, som redan nu frambroto
i hans spel af något nytt, något helt främmande for tiden,
stod han, om ock redan hufvudet högre än mängden, dock
ännu såsom konsertspelare i det stora hela på den allmanna
ståndpunkten. Äfven han bjöd på hvad alla ville ha,
konsertstycken och improvisationer i den herskande stilen, och
när han med sin brinnande kärlek till de tyska mästarne
stundom ej kunde motstå att servera sina åhörare stadigare
föda, tillgick detta oila så, att han under ett eller annat
populärt namn smugglade dem in i konsertsalen *, eller också
— hvilket förefaller vår tid ännu betänkligare — uppgaf
han komponistens rätta namn, men utsmyckade stycket med
prydnader af egen tillverkning, för att på detta sätt göra
det mera aptitligt
Men så kommer Paganinis spel och slår som en
tandande blixt ned i Liszts tillvaro. Han hade hittills ntan
medvetet mål sväfvat omkring, och endast gifvande efter
för en dunkel, aningsfull trängtan (»un instinct secret me
tourmente») hade han blifvit ett byte för de mest olika, mera
rent tillfälliga intryck. Nu såg han sitt mål klart för sig.
»Detta spel — det var hans själs drömda ideal, efter hvilket
han sökt och jagat, utan att någonsin kunna iinna eller fatta
det Nu, här kände han det förverkligadt inför sig. Med
tändande makt grep det hans konstnärliga vilja.» Hvad
tiden på det poetiska området eftersträfvade, frihet i form
och innehåll, detta återfann han nu på det
musikaliskt-reproducerande området och han förstod, hvad Paganini
må hända sjelf aldrig gjorde, dess omätliga betydelse för
* Om L:s förmåga som musikalisk escamotör berättas från hans
ungdom eller rättare barndom, ty han var då endast fjorton år, följande: ,
En afton i Bordeaux gjorde han musik tillsammans med andra
konstnärer, bland dem en känd violinist och kompositör, hvilka entusiastiskt
utläto sig öfver Beethoven. Då satte sig L., som väl visste, huru litet
de i grunden kände till hvad de talade om, till pianot for att spela en
af hans sonater, och de närvarande, särskildt violinisten, kunde qj finna
uttryck for den fortjusning de kände. Ingen af dem anade, att den klar*
synte gossen mystiiierade hela sällskapet och till sin faders dödliga
förskräckelse i stället för Beethoven spelade en af sijp egna kompositioner.
✓ Af hjertegodhet, väl äfven af klokhet, teg Liszt yelf stilla dermed och
nöjde sig med den inre tillfredsställelsen. Först efter violinistens död
omtalade han, att hans namn var — Pierre Rode.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
