Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - En framtidsmusiker (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma er vid första ögonkastet» Den kan också synas
mången betänklig, men praktiskt visade Liszt, särskildt vid
ett tillfälle af ytterst grannlaga natur, huru berättigad denna
åsigt är. Detta var under den bekanta
Liszt-Thalbergs-kampen i Paris, då hela verlden delat sig i två partier
kring de båda konstnärerna. Utan fruktan för de
misstydnin-gar, för hvilka han skulle utsätta sig, tog Liszt till ordet
och visade utan öfvermod, men också utan hänsyn, att det
allmänna omdömet låtit vilseleda sig och att smaken höll
på att råka in på en falsk väg. Misstydningama uteblefvo
ej heller. Bland annat slungade den äldre Fétis mot
honom en artikel, i hvilken han utan vidare beskyller honom
för att af afund ha kritiserat Thalberg. »Du är
afkomlin-gen af en skola», säger han, »som slutat och ej har något
vidare att göra, men du är ej mannen att grundlägga en ny.
Thalberg är denne man. Detta är hela skilnaden mellan er
bådä!» Förhållandet var i sjelfva verket det, alt Liszt med
stigande beundran läst allt berömmet om Thalberg och att
han, brinnande af begär att såsom han trodde lära kanna
en ny stor konstyttring, ilade till Paris för att höra honom.
Han fann i stället en stor virtuos, men en liten konstnär,
och när han insåg sin missräkning, var han allt för ärlig
att ej öppet säga det Historien har för länge sedan dömt
mellan dem.
Till hvad Liszt i sina essays öfver konstnärens
ställning böljat, sluta sig sedan under årens lopp en mängd
större eller mindre uppsatser, hvilka i det elegantaste språk
städse belysande, klargörande taga ordet i tidens konstfrågor
och i de flesta fall med tyngden af sin auktoritet visa
vägen till deras lösning. T. ex. den musikhistoriskt
epokgörande boken om Chopin, uppsatsen om Robert Franz, om
ziguenarmusiken i Ungarn, om italienska musikförhållanden,
en mängd ’monografier öfver musikverk och deras
komponister samt framför alla andra hans studie »Tannhäuser et
Lohengrin», hvilken bildar epok såsom inlägg i kampen for
de Wagnerska konstprinciperna, denna kamp, som utgör
kronan på Liszt lifsverk och som ensam den, om allt annat
strokes bort, skulle vara tillräcklig att bevara hans namn
för efterverlden.
Liszt stod på middagshöjden af sitt verldsrykte, når
han midt i segerloppet plötsligen afbröt sin virtuosbana
(1846) för att uteslutande egna sig åt sin andra stora mis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
