Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - En framtidsmusiker (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven nya verlden. Sålunda har ock från Weimar utgått
en skola, som, trots allt tal om, att Liszt var allt for
subjektiv, allt för godtyckligt fantastisk för att kunna bilda en
•sådan, i allt vidare kretsar utbredt mästarens lärdomar och
inom sig sluter nästan utan undantag hvaije namn, som i
samtidens musikannaler höjt sig till någon betydenhet»
Från konsthärden i Weimar var det ändtligen, som
första gången den verkliga betydelsen af Wagners konst ropar
des ut för verlden och med en stämma så kraftig, att verlden
ovilkorligen började undra, om ej stämman verkligen kunde
hafva rätt Wagner lefde vid denna tid i landsflykt, och
hvad han redan skapat hade lemnats till största delen
opa-aktadt
Då framträder Liszt såsom en riddare »sans peur et
sans reproche» för de Wagnerska konstideerna, hvilka ju,
ehuru de framfor allt riktade sig åt den dramatiska
musikens pånyttfödelse, sammanfollo med hans egna. Han var
den förste kämpen af verklig betydelse, som utan andra
hänsyn än sin egen öfvertygelse började striden för den
landsflyktige mästaren, och ännu en tid skulle han blifva så
godt som den ende. Upptagandet af »Lohengrin» på teatern
i Weimar betecknar den första vändpunkten. Han
beledsagar detta med den ofvan nämda studien »Tannhäuser och
Lohengrin», i hvilken han »med den öfvertygande
vältalighetens och den brinnande hänförelsens verkan» utvecklar
sina åsigter om de båda musikdramerna och de principer,
som ligga till grund för dem.
»Brillant i framställningen, full af den varmaste
hänförelse, illustrerad med väl valda notbilagor, verkade den
lilla boken», säger Ambros, »hvad Wagner sjelf med sina
talrika skrifter ej förmått Verlden blef uppmärksam och
det var, som om först nu förhänget för all den verkliga
skönheten i de båda verken dragits åt sidan. Framgång»
blef nu hastig och allmän, trots de lidelsefulla röster, som
höjdes deremot» Ja väl, det blef den första afgörande
segern för Wagner, men de »lidelsefulla stämmorna» voro
fortfarande mycket kraftiga — de hafva ju ännu ej tystnat —
och ännu länge fick Liszt så godt som ensam hålla stånd
mot den skara af motståndare, hvilka med alla brukbara
vapen sökte undanrycka det förhatliga nya den tumsbredd
mark det vunnit Ännu- under år måste den, som ville hora
Wagner, vallfärda till Weimar, men med ofbrsvagad kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
