Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan frestade att sätta detta hr Nässlers mästerverk öfver
hans »Trumpetare», så eget det kan tyckas, enär man kunde
anse ju, att kattmusiken i »Råttfångaren» borde vara större
än i »Trumpetaren».
Det är hr Forstén som är vår trumpetare och det
är hr Johnson som trumpetar ut hans älskogsjemmer och
älskogsfröjd. Båda trumpeta på med den äran. Hr Forstén
uppbjuder all sin förmåga att påminna om hr Ödmann, men
någon tenortrumpet blir han ändå ej, fast han sjunger sina
a, e, i, o, u, y, uppåt höjden så tunt och ljust som möjligt
Hr Forstén bör betänka: att en lyrisk tenor, som hr Ödmann
i grunden är, till alla damers och med dem liktänkandes
tillfredsställande tvingas att sjunga alto eller helst soprano så
mycket som möjligt uppåt trestrukna registret, att minska
volymen för att fa klangen skärare, och när man har tenor
och gör detta hokuspokus så charmant väl som hr Ödmann,
är ju härom intet att säga, om ej bt’avo. Men en
barytonstämma lämpar sig ej för slikt; vill en barytonis t partout
tjusa damerna — jag förtänker honom det ej — då far
han allt lof att göra det på annat sätt. Hr F. försöker
ju detta för öfrigt med »fina manér». Det är ju godt och
väl, men icke passar det precis hans trumpetare. Då hr
Forstén står och kurtiserar fröken Ek utanför kyrkan
vid Fridolinsfesten, frapperas man af huru mycket våra
Amaranth- och Innocence(!)-hjeltar måtte likna medeltida
trumpetare.
Föröfrigt går det nu bättre än förut för hr F. att’fa
fram rösten och att han ej tremulerar — ens i afskedssången
— bör högeligen beundras. Men det är med hr F. som med
hr Simonsen i Kjöbenhavn, sans comparaison hvad
röstmaterialet angår. De* kunna knapt sjunga två takter efter
h varandra legato. Der för gör ej hr F:s afskedssång det
intryck, som den rätt tilltalande kompositionen och det varma
föredraget annars skulle göra.
Hr Johnsons trumpetare är också ganska bra. Men, när
han trumpetar kärlek, måste han minnas, att det är ren
kärlek det är fråga om.
Fruarna Strandberg hjelpas äfven i denna opera åt
en-drägteligen som goda anförvandter anstår att lätta bördorna
för hvarandra vis å vis Grefvinnans tråkiga och dumma
parti. Fru W. Strandberg har fatt klander för att hon
spelar Martha emellanåt i denna rol — men i all verlden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
