Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Ett publicistlif, af I. N. och O. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äu värre blef, det då en sommar Buckles Civilisationens
historia föll i Strömbäcks händer. Studiet af denna gaf
uppslag till läsningen af Brandes* Hovedstromninger,
Hett-ners literaturhistoria, Viktor Rydbergs Siste athenare och
Bibelns lära om Kristus, Renans arbeten m. m. Nu kunde
det ej skrifvas en skolkria, utan att det gjordes opposition
mot bestående förhållanden och häfdvunnen uppfattning.
De religiösa frågorna behandlades med en obesvärad frisinthet;
historiens dogmer nedrefvos, till stort obehag för Gustaf
Vasa, Gustaf II Adolf och Karl XII; franska revolutionen
apoteoserades; Luthers reformation stämplades till ett
fuskverk; Voltaire framdrogs ur den skamvrå, der den
kyrko-historiska undervisningen placerat honom, och åt Rousseau
egnades hänryckt tillbedjan. Romantiken afskyddes, åt
Tegnér ryckte man på axlarne, Runeberg godkändes. Men mest
var det Danmarks unga literatur, som intog ynglingasinnena;
Holger Drachmanns revolutionära dikter kunde man nästan
utantill; man hyste den lifligaste beundran för Schandorph och
Jacobsen, om man ock ej på långt när fullt förstod dem.
Den uppfattning, han genom sådan läsning insöp, gaf
sig luft i små uppsatser, som väckte uppmärksamhet inom
skolan och äfven gingo till låns inom familjekretsarne.
Läraren i svenska blef rent af förbryllad och hänvände sig till
rektor, hvilken genast tog itu med ofogets näpsande. I en
kria hade Strömbäck låtit Gustaf Vasa stå fram mindre
som befriare äu som frihetsförstörare och deremot försvarat
Dacke. Detta var ju hårresande! StrömBack framkallades
inför läroverkets samlade ungdom och mottog en dundrande
tillrättavisning, hvarefter ungdomen förmanades att frukta
Gud, älska fosterlandet och vörda våra store konungars
minne. Derefler framträdde på rektors vink historiarum
lector, försedd med en diger apparat af historiska luntor,
och införde delinqventen i ett sidorum fon att der grundligt
öfverbevisa honom om det orätta i hans uppfattning. Vid
detta eller något annat rektorsförhör vågade Strömbäck uttala
Brandes’ stolta ord: »Jag tror på den fria tankens rätt och
den fria forskningens slutliga seger». Men rektor genmälte
dervid kärft, att den »fria tanken» kunde hålla hus, hvar
den ville, men vid hans läroverk fick den icke finnas. .
Slutligen hölls i närvaro af läroverkets inspektor ett
kollegium, inför hvilket Strömbäck inkallades. Hans
kamrater i de öfre klasserna samlade sig nu och uppsatte en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
