Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Ett publicistlif, af I. N. och O. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sedan han förvisats från skolan, blef nöden
fruktansvärd. Han gick trasigt klädd, han bodde i ett rum, der
under vintem fönstret var tumstjockt af is, han frös och
svalt Någon gång kunde han få en öfversättning att
verkställa, eller skref han en uppsats till den nyss nämnda lilla
Malmötidningen, men honoraret var jämmerligen klent Han
skulle bokstafligen hafva hungrat ihjäl, om ej en och annan
barmhertig menniska ibland skickat till honom en matbit
En vacker dag fick han i sitt hufvud, att han skulle
bli skådespelare. Han anmälde sig hos fru Elffors och fick
tillåtelse att debutera. Först var Gringoire ifrågasatt, men
så bestämde man sig för »De nygifta», hvari han skulle spela
Axels rôl. Garderoben blef nödtorfteligen upphjelpt, mm
hyrdes i hotell, och en vacker vårafton uppenbarade han sig
å Malmö scen inför fullsatt salong. Hans f. d. lärare voro
talrikt tillstädes, likaså hans f. d. kamrater. De förra sågo
skeptiskt hånande ut, de senare voro fylda af segervisshet
Debutanten var vacker som en Apollo, men hade synbarligen
för trånga skodon, förde sig otympligt och talade den
förfarligaste Ystadsskänska. Hans sceniska carrière slöts samma
qväll den börjat
Under sommaren 1875 förde han åter samma svältlif,
med bostad ömsad oftare än skjorta. Vid denna tid kände
han allt mera oemotståndligt hågen för
tidningsmannaverk-samhet vakna. Mången sommarafton tog han med sig en
liktänkande vän och vandrade så utåt landet, helst längs
med Sundets flacka strand, der man kunde se solen gå ned
i hafvet. De slogo sig då ned vid vägkanten och drömde
om framtiden. Och var blott hungern nödtorftigt stillad för
dagen och kassan så stark, att man kunde bestå sig lyxen af
en sexörescigarr, så var det ingenting som afkylde den alltid
muntre och hoppfulle Strömbäcks oförbränneliga lefnadsmod.
Han strålade af belåtenhet, han talade om framtiden med en
trygghet, en tillitsfullhet, som vore det den enklaste sak i
verlden att sjelf länka sitt lifs öden. Nu ville han sätta
upp en tidning, som skulle heta »Det fria Sverige» och föra
frihetens, framför allt tanke- och samvetsfrihetens talan, men
ej vara bunden vid något visst partis program. Plan för
en sådan tidning uppgjordes i hvaije detalj. Medgifvas bör
måhända, att den i det hela var riktig och att i vårt lands
press kanske fins ett tomrum, som »Det fria Sverige» kunde
hafva fyllt. Ännu ett par månader före sin död talade S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
