Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Ett publicistlif, af I. N. och O. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han äfven vid redigerandet af samlingsverket »Frän
Europas hof>.
I böijan af året 1884 fick hans lefnadsöde ett nytt
uppslag, hvilket han och hans vänner med forhoppning
motsågo. Genom penningbidrag, som lemnades dels af d:r
Herslow, dels af en för Strömbäck intresserad annan person
i Malmö, •sattes han i stånd att afresa till London for att
der arbeta som korrespondent åt svenska och finska tidningar.
Med en energi utan like forberedde han sig for detta värf:
han läste digra arbeten öfver Englands nutidshistoria och
samhällslif samt uppöfvade betydligt sin färdighet att i tal
och skrift använda det engelska språket
Korrespondent-uppdrag fick han af Sydsvenska Dagbladet, Göteborgs
Handelstidning, Helsingfors Dagblad, senare äfven af Aftonbladet
En dag i mars tömde han afskedsbägaren med några fa
vänner, bland dem Birger Schöldström, Karl Wetterhoff och
nedskrifvaren af dessa rader, hvilka sedan följde honom till
järnvägsstationen. »Han har sin bana framfor sig, jag har
min bakom mig», yttrade vemodigt Karl Wetterhoff, da den
afresande, glad i hågen, vinkade åt oss från kupéfonstret
Icke anade någon, att Strömbäcks egen bana, öfver hvilken
nu bredde sig förhoppningarnas solljus, skulle så hastigt och
oväntadt af slutas.
Det började nu ett lif under helt nya intryck och
förhållanden, hvilka han i sina bref pikant skildrade. »London>,
skref han, »har icke slagit mig med förvåning i annat af
seende, än att pengarna ga så fort åt, huru man än håller om
pungen och fastän jag ej smakt hvarken whisky eller gin.
Men London är en treflig stad och framfor allt en välbygd
stad, der man endast löper fara att vid hvart tionde steg
stupa på näsan öfver en staty, ofta nog upprest åt någon
harkrank, som katten inte vill spotta på. I parlamentet går
det efter våra begrepp ytterst familjärt till, så familjärt till
och med, att, ehuru jag befann mig på läktaren, behagade
likväl my noble friends markisen af Hartington och mr
Chamberlain sitta med hattarne på i ministerbänken.
Parlamentsbyggnaden är utan och innan den ståtligaste jag
någonsin kunnat tänka mig, men — må Gud och Kalle
Wetterhoff förlåta mig det — Westminster Abbey der bredvid
förekom mig ackurat likna ett gammalt klädstånd vid
Ox-torgsgatan, förutsatt att våra klädståndsmadamer handlade
med monument öfver s. k. store män. Jag misstänker dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
