Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - »Hårdt mot hårdt» af Mathilda Roos. Anmäld af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finner sig med ens öfvergifven af en ung embetsman, som under
faderns lifstid egnat henne en trägen hyllning och hvilken hon
å sin sida omfattat med en svärmisk kärlek. Bet blir Cecilias
lott att taga hand om modern, och den lilla pensionen räoker,
tack vare hennes arbete och omtänksamhet, till för dem båda, till
dess fru Arnell, bruten af sorgen, snart följer sin make i grafven.
Cecilia låter nu upptaga sig i en rik slägtings,
grosshandlare Billners, familj, ehuru hon ej hyser någon djupare sympati
för någon sf dess medlemmar. Mest känner hon sig dragen till
sonen Ernst, i synnerhet derför att han på grund af sitt
vanlottade yttre är förbisedd af föräldrarne, och det uppstår ett slags
förtrolighet dem emellan. Han tager Cecilias vänskap för kärlek
och friar till henne, och hon har sjelf missförstått sina känslor
ock säger ja, men endast för att återtaga sitt ord, så snart hon
kommit; till klarhet öfver sig sjelf. Då hon framhärdar häri, är
en brytning med Billners oundviklig; hon lemnar deras hem och
hamnar i en inackordering, utan att veta hvad hon skall taga
sig till.
Detta är romanens förra avdelning.
I den senare få vi följa Cecilia på hennes försök att bereda
sig sin utkomst. Hon ryggar i det längsta tillbaka för
nödvändigheten att arbeta; hon finner denna nödvändighet hård och
upprörande orättvis. Hon blir emellertid erbjuden en anställning
som telefonist, mottager den och vänjer sig småningom vid det
arbetsamma lifvet; ja, i öfverspändt ädelmod öfvertager hon med
fara för sitt eget lif en god del af tjenstgöringen för en sjuklig
kamrat, som behöfver komma ut på landet. Den unga flickan
dör emellertid, trots den hvilotid, som Cecilia beredt henne.
Omständigheterna vid detta’ dödsfall gifva anledning till en allmän
strejk bland telefonisterna, hvilken ledes af Cecilia. De få ett
höfligt men bestämdt afslag på sin anhållan om förkortad
arbetstid, och alla återgå med detta besked till sitt arbete utom Cecilia,
som af stolthet afgår från sin plats, sedan hennes plan
misslyckats. Hon står nu utan utvägar och, hvad än värre är, hon
är med sina starkt erotiska tendenser på vippen att falla ett
offer för sin f. d. förmans förförelsekonster, hvarifrån hon
endast genom en kraftig viljeansträngning i sista stund lyckas
rädda sig.
Här förefinnes nu en lucka i framställningen. Man
återfinner i nästa kapitel Cecilia såsom morfinist, utan att denna
vändning i hennes öde i det föregående är närmare förklarad.
Det apatiska tillstånd, i hvilket hon efter hvad som tilldragit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
