Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romeo: 2:dra (eller 4:de) akten.
(Julia — Mathilda Grabow).
Hamlet: Vansinnighetsscenen.
(Ofelia — Mathilda Grabow.)
Se der ett program, som utan tvifvel skulle åstad-
komma en afskedsfuror sådan som svenska operans för-
nämsta näktergal förtjenade.
I den kyrkliga stilen är fröken Grabow hvarken på
sitt rätta område eller fullt lyckad. Foronis mindre eckle-
siastiskt anlagda kyrkaria lyckades derför bäst och schatte-
rades så fint och eldigt som endast denna ännu så sommar-
fagra stämma det förmår. Fröken G. deltog bl. a. i den
präktiga qvartetten ur »Det befriade Jerusalem», Righinis
vackra och stilfulla opera, som nu icke gifvits här sedan
— skulle vi tro — Henriette Widerberghs tid; som der
framstod — liksom i Glucks opera — såsom en förföriskt
bländande Armida. Den omnämnda qvartetten har dere-
mot sen dess ej sällan sjungits på konserter, bl. a. af fru
Stenhammar, Arnoldson o. a. Fröken G. biträddes at de
förnämsta artisterna från lyriska scenen, af hvilka flera
dock voro temligen tarfligt disponerade, hr Ödman t. ex.,
som annars just då mellan Mierzwinskiaftnarne kunnat visa
att äfven Sverige f. n. har en tenorist, hvilken om ock un-
derlägsen i stämband och teknik fullt kan mäta sig med
den celebre polacken i tonens smekande välljud och skärhet,
ja kanske än mer.
Emellertid — sedan detta skrifvits — har Mathilda
Grabow tagit farväl af sina åskådare (= beundrare) äfven å
operatiljan. Jag behöfver icke erinra om de brusande ova-
tioner som vid dessa hennes farvälaftnar egnats den omist-
liga sångerska, som man skulle mista. Det var tydligen
svårt för båda parterna att skiljas från hvarandra. Men
skönt och herrligt är det dock att taga afsked på lifvets
middagshöjd, i fulla glansen af talang, behag och fägring,
då solen än ej börjat dala, att sjunga sin sista ton medan
den ännu är klar, klingande och ung, att veta sin konst-
närsmenniska dö hän saknad, beundrad, begråten, en död i
blommor och tårar och toner!
Så gjorde Jenny Lind, så hennes tjusande gengångerska,
Mathilda Grabow:!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
