Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från teatrarne. Återblick af Habitué
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Det första af dessa båda stycken stär visserligen icke
högt med afseende på sjelfständigt värde, men blir med ett
godt återgifvande någorlunda njutbart och på sina ställen
äfven ganska roligt. Det har framför allt den förtjensten
att blifva bättre akt för akt.
För att få stycket i gång har författaren konstruerat
ut en figur, som kallås »agenten»> Spörling och om hvilken
man egentligen icke vet hvad han är för slags agent. När-
mast skulle man tro honorh vara polisagent, ty han sysslar
faktiskt icke med annat än spionerier och dermed samman-
hängande intriger. Eget nog har denna tvetydiga person
fri « entré hos -en. del hyggligt folk, såsom professorer och
f. d. majorer, och lägger sig i alla möjliga enskilda familje-
angelägenheter, utan annat ändamål, « så vidt man kan förstå,
än nöjet att ställa till. skandaler och tillfredsställa en och
annan futtig hämdkänsla. Han är icke mycket intelligent,
kommer sjelf gång på gång på villospår och har i sin mo-
derna kostym: ett slags likbet med medeltidens »dumma
djefvul», genom sin abstrakta ondskefullhet och det dåliga
resultat han dermed vinner.
Sådan han nu emellertid blifvit hopkonstruerad, tjenar
han författarens afsigt att trassla ihop en lustspelshärfva,
hvari en mängd hederliga menniskor komma 1 muntrande
situationer, hvilka naturligtvis utveckla sig på det mest till-
fredsställande sätt. Vi äro redan vana att i fråga om de
tyska lustspelen bortse från osannolikheten af de förvexlin-
gar och upptåg som framställas, och dertill har man äfven
i »Emmas roman» rikligt tillfälle. |
Anledningen till pjesens namn ligger deri, att den
qvinliga hufvudpersonen, Emma v. Mattenborn, en ung och
intagande sondotter till en gammal f. d. major, skrifvit en
roman, som hon söker få sälja för att kunna hjelpa sin
farfar, hvars affärer äro dåliga. En ung man, som får
se fröken Emma och blir betagen i henne, ger sig ut för
bokförläggare och köper manuskriptet till högt pris, men
bedrägeriet upptäckes, penningarna lemnas tillbaks; och allt
klarerar sig först när de unga tu i slutet af fjerde (sista)
akten förlofva sig.
Hvad som kan göra dylika tarfliga historier sebara på
teatern, nemligen en god framställning, har kommit »Em-
mas roman» till del. ”Agenten Spärling återgifves mycket
roligt af hr: Abjörnson, som utan andra öfverdrifter, än dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
