- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1887 /
133

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Bolaget Skandia. I. Dess tre första direktörer, af en gammal Skandia-man

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

slagit. sig till ro; för att med en, af honom sjelf från; det
första öret genom framgångsrikt arbete förvärfvad, betydlig
förmögenhet njuta af lifvet, utan annan ärelystnad än att
till döddagar bibehålla den af medborgares förtroende ho-
nom uppdragna hedersposten såsom direktör för Stora Säll-
skapet, törhända också med någon hemlig: aspiration på
stormästeriet i det lysande sällskapet Par Bricoll. Han var
säsom enskild person en fryntlig och angenäm goddagspilt
med en för Stockholms börs på den tiden temligen ovanlig
blandning af praktiska och estetiska qvaliteter och en smak
— till och med någon insigt i — skön konst, som förtjenar
erkännande. Men det epikureiska ideal, som han hade satt
sig före, kom ej att realiseras hvarken så: snart eller så
fullständigt som han tänkt sig. Anledningen gör honom
heder och förtjenar att påminna om. När 1857 års stora
kris närmade sig våra bygder, var det fara värdt, att hela
Stockholmsbörsen, på två eller tre undantag när, hade kom-
mit att stå på hufvudet. Blanco-krediten i Hamburg och
London, hvars florerande regemente räckt så länge, hade
varit en mycket skön sak för våra grosshandlare, ehuru
grufsamt dyr. Det gick väl ändå an så länge man bara
behöfde betala räntorna och de nätta ricambioräkningarna;
men då de hamburgska och londonska långifvarne sjelfva
ramlade till höger och venster, inträffade det oerhörda, att
man hotades med att få betala kapitalet också, hvilket för
hela skaran af blanco-ryttarne var en ren omöjlighet. Saken
förvärrades derigenom, att ett af de nyssnämnda undantagen,
grosshandlaren Schwan — också en.man med både prak-
tiska och estetiska egenskaper samt fallenhet för det sköna,
ehuru i strängt begränsad riktning — reste ut till Hamburg,
så snart han, före de andra, insåg krisens blifvande om-
fattning, och der hjelpte sig sjelf men gjorde sitt bästa att
stjelpa alla andra. Det första lyckades mycket bra, det
andra skulle också hafva händt, om icke två män, som för
egen del voro "oberörda af krisen; Frans Schartau och’ GC.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1887/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free