- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1887 /
146

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - En lycklig äkta man, humoresk af Gaston Bergeret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

återstäld, men här och der på stranden posterade grupper
ända till nattens inbrott, i tanke att något skulle hända,
medan man väntade.

Poliskommissariens första fråga, då mannen förts fram
till honom, gälde hans namnh.

— Jag har intet, ljöd svaret.

=" Jasall ni vägrar att ge er tillkänna. Det är ett
kändt system: Det lyckas inte ofta. Fvar bor ni?

— Jag har ingen bostad.

— Naturligtvis. Det är konsekvent med ert första
svar, och om jag frågar er hvarifrån ni kommer, svarar ni
mig: inte från något håll.

— Ja.

— Mycket bra. Jag skall skicka er till ransaknings-
häktet. Men, tillade kommissarien, jag kan inte skicka er
till häktet i detta tillstånd. Hör på. Vi skola språka litet.

Och han ämnade just gifva befallning, att man skulle
lemna honom ensam med den arresterade, då han ändrade
tanke. Det föreföll honom alltför löjligt att inleda ett sam-
tal med en alldeles naken menniska, hvarför han skickade
hem till. sig efter ett par-gamla pantalonger och en gam-
mal öfverrock. Det var ett sätt att gå till väga, som måste
höra till undantagen, ty en poliskommissarie skulle inte
gerna kunna åtaga sig att på egen bekostnad bekläda alla
de individer, som skulle kunna få det infallet att låta arrestera
sig under dylika förhållanden. Men han tänkte, att fallet
säkerligen inte på länge åter skulle förekomma, och att det
ej finge bli någon princip. Frågan blef nu den, om mannen
frivilligt. skulle samtycka att ikläda sig den början till ko-
stym, man erbjöd honom, och lyckligtvis gjorde han inga
svårigheter.

— För resten, anmärkte någon, skulle man kunnat
skaffa honom kläder på hans egen bekostnad. Han har
pengar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1887/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free