Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - En lycklig äkta man, humoresk af Gaston Bergeret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
var tredje gången som detta hände. Första gången hade
han helt öppet packat sina koffertar och omfamnat sin hustru,
innan han steg upp i vagnen, för att göra en liten resa,
som han sade, men hade inte mera låtit höra af sig. Det
hade behöfts en hel korrespondans per post och telegraf
samt några tillgifna vänners förmedling, för att förmå honom
att komma tillbaka. Andra gången hade han rest med en
enkel kappsäck, medan hans hustru var i messan, och utan
att säga för någon, hvart hah ämnade sig; det var först
efter flera veckor, tack vare de ifrigaste efterspaningar, som
man slutligen upptäckte hans tillflyktsort, och emedan han
vägrade att lemna den, hade hans hustru sjelf måst resa
och söka upp honom, för att nästan med våld återföra
honom och förmå honom att återtaga sin plats vid den
äktenskapliga härden.
Denna gång var det ännu allvarsammare. Man kunde
genom en hastig granskning af hans arbetskabinett och gar-
derob öfvertyga sig om, att han ingenting tagit med sig,
icke ens en skjorta till ombyte; han hade gatt ut med
käppen i hand, som för att helsa på en vän vid slutet af
gatan.
Så snart det blef dager, begaf sig M:me d’Arville, oak-
tadt en så tidig promenad inte är så alldeles comme il faut,
till sin far och mor och gaf dem del af den nya händelsen.
— Men hvad är det då han har emot mig? sade hon,
sakta gråtande, utan att göra väsen, för att inte väcka
tjenstfolkets uppmärksamhet. Jag visar honom all den akt-
ning och artighet en hustru kan visa sin man. Beträffande
hans materiella välbefinnande vakar jag öfver att intet fat-
tas honom, och jag kan utan att skryta säga, att mitt hus
är det bäst hållna jag känner. Jag försummar ingenting
för att vara honom ett angenämt sällskap: jag läser hans
tidningar och revyer, som tråka ut mig, för att kunna svara
honom, då han talar om dem; jag är alltid färdig att gå
ut, om han vill :hemta frisk luft, eller att stanna inne, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
