Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Bland Kungl. Teatrarnes kulisser och räkenskapsböcker, af Gasparone. 2. Än en liten vidräkning, speciellt med Post- o. Inrikes Tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Häraf synes t. ex., att recettmedlen, oaktadt ett ökadt
antal representationer under det löpande spelåret, något, låt
vara i icke så stor grad, understigit samma inkomstkälla
under motsvarande tid spelåret förut, att Dramatiska tea-
terns recettmedel sjunkit med ända till 25,500 kr., medan
lönerna der något ökats, detta senare troligen i följd
deraf att alla ackvisitionerna från hr och fru. W:s och hr
Christiernssons saligen afsomnade konstnärs-uppfostringsan-
stalt fått löneförhöjning.
Men hvad som i synnerhet tyckes komma att knäcka
Posttidningens och teaterdirektionens leende framtidsdröm-
mar att oskadda passera öfver bristernas farliga blindskär,
är den förändring förhållandet mellan inkomster och utgif-
ter undergått. Under förra hälften af spelåret 18385—386
samlade man i ladorna ett öfverskott af ungefär 63,800 kr.,
och att ha ett sådant belopp att dra på bör kännas rätt
skönt och lugnande. Under detta spelår belöper sig emel-
lertid öfverskottet icke till mer än ungefär 38,500 kronor,
d. v. s. ställningen har under första hälften försämrats
med icke mindre än cirka 25,300 kr. Och approximativt
skulle således försämringen kanske kunna i lindrigaste fall
beräknas vid spelårets slut uppgå till dubbla summan eller
öfver 50,000 kr. Lägges härtill den balanserade bristen å
7,683 kr. 30 öre, detta hrr Grandinsons och Törners tviste-
frö, som väl någon gång skall betalas, så stannar det icke
som förra spelåret med 2,500 kr. af kreditivet, och inte ens
hela detta års kreditiv, om ock — fast mindre formenligt
— förstärkt med kvarlefvorna från de båda föregående årens
kreditiv, skall förslå.
Nu skulle man visserligen kunna invagga sig i den
förhoppning, att vår goda teaterdirektion skulle ett, tu, tre
kunna göra någon sådan der riktigt lycklig kupp, som lät
en ovanlig guldström flöda in i kassan, men vid minnet af
höstens nyheter, af den ovanligt bedröfliga »trumpetaren»>
och det inte mycket muntrare »Det var en gång», behöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
