Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ännu en gång Boström och hans skola, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Detta som svar på första frågan, hvad har” den bo-
strömska regimen lärt oss? Återstår den andra, hur. har
den lärt? Att dessa frågor i viss mån sammanfalla är tyd-
ligt. Då jag derför besvarat den förra, har jag redan an-
tydt. svaret på den senare. Här är emellertid platsen att
eftertryckligen framhålla att vår filosofiska undervisning varit
dogmatisk; dogmatisk i stort som i smått, alltid och öfver-
allt dogmatisk. . Då vi nyss undrade öfver boströmska filo-
sofiens "pedagogiska envåldsmagt, framtedde vi som en sorts
ursäkt för våra lärare, att de, såsom boströmianer, s värligen
kunde annat fatta eller fullt begripa än sin egen sekts filo-
sofi och derför ej heller annat lära. Hade de nu öppet
erkänt detta, öppet tillstått sin otillräckliga kännedom om
främmande filosofiska trakter, sin oförmåga att der vägleda;
hade de sagt till lärjungen: detta är min mening, men andra
meningar finnas; så långt kan jag undervisa er, derutöfver
få ni vara era egna lärare; studera Boströms system, fast
det onekligen. har Slnnelikliet emot .sig, men studera också
andra, särskildé de mest berömda, och döm sedan. Hade
de så talat, så handlat, hade de ingalunda gjort mer än sin
pligt. Men hur ha de handlat? hur talat? De ha gått till
väga så som vore studenterna till för deras, professorernas
skull; och ej de för studenternas. De ha skött sitt embete
på ett sätt, som knappast står till sammans med hvad enkla,
ofilosofiska menniskor kalla hederligt. Låt ’oss dock men-
skovänligt antaga att de felat af enfald; saken blir lika dålig
för det. Till följd af sin såkallade vetenskaps natur kunde
de i densamma rättmäteligen presentera ingenting som all-
mänt erkändt, inga obestridda satser, inga faststälda sannin-
gar. Detta till trots ha de kallblodigt utgifvit sina hypo-
teser för fakta, sina bevis för obestridligen riktiga, och sitt
system .som det enda tänkbart sanna. Jä stundom kräfva
de till och med — ty deras sjelfförtroende har ingen gräns
— att examinanden för öfverbetyg skall dela deras åsigt,
som förkastas med en mun af hela den utländska filosofiska
verlden. Andra universitetslärare ha lyckligtvis en annan
metod. De skilja samvetsgrant mellan hvad. som är fak-
tiskt ’ och hvad som är omtvistadt.. Kungöra de i en oaf-
gjord fråga sin mening, sker det förslagsvis och ej som
herskarbud. Och om afvikande meningar finnas med lika
rätt till uppmärksamhet som deras, försumma de ej att så-
dant påvisa. Men samvetsgrannhet af detta slag blef sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
