Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - De dåliga tiderna, derjemte ett à propos i tullfrågan, af Sempronius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
af dubbel myntfot. Hvad veta vi — men det medlet vore
åtminstone utan någon särskild fara för arbetarne, som inte
se mycket till guld i alla fall. Kanske bero de dåliga ti-
derna på, att vi här i landet producerat allting för dyrt
och nu inte kunna få det nog betaldt helt enkelt derför, att
I öfverspekulerat, idkat osunda affärer. Då är det ju in-
genting ’ att göra vid saken tills vidare, men det är orätt,
att vi skola betala fiolerna. Men det är ej nog härmed.
Antaget att I hafven rätt, att hela olyckan ligger i att vi
icke betala mera än trettio millioner i tull och att allting
kommer att blomstra igen, om vi betala ytterligare några
millioner. Ar det ändå derför säkert, att arbetslönerna
stiga? Man har lärt oss en hel del om tillgång och efter-
frågan. ’ Vi äro månge arbetare här, säkerligen så många
som I behöfven i Edra fabriker och nägra till. Det är
visst öfverproduktion äfven på arbetskraft. Efter hvad er-
farenheten visat oss, tagen I arbetet så billigt I kunnen få
det, och då vi nu äro flere än I behöfven, äro vi tvungne
att antaga edra priser. Arbetslönen har en benägenhet att
sjunka ända till den punkt, att den nätt och jämt är tillräcklig
att uppehålla arbetaren och hans familj. Endast under
förutsättning, att vi vore vid denna nedersta gräns, kunde
vi vara säkra att lönen skulle stiga. Och den skulle sä-
kerligen blott stiga nätt och jämt så mycket att vi orkade
med det högre brödpriset. Fastän — den stege kanske
icke ändå. Som TI veten, ändras lönen icke genast med
ändrade ekonomiska förhållanden, utan regleringen kräfver
någon tid. Under denna öfvergångstid finge vi troligen
nöja oss med mindre eller sämre bröd än nu — det är det
vi mena, när vi kalla edra tullar för svälttullar. Blefve nu
tullen bestående och kunde följaktligen det högre spanmåls-
priset för längre tid upprätthållas, så skulle naturligtvis
våra industriprodukter, till hvilkas pris arbetskostnaden är
en väsentligen medbestämmande faktor, också bli dyrare,
och som man’ vet: denna stegring inträder alltid hastigare,
än arbetslönens stigande. När vi arbetare omsider hunno
med, ja, då vore den allmänna prisstegringen fullbordad,
det vill med andra ord säga: penningvärdet hade sjunkit.
Kan någon säga oss, hvad vi hade för gagn af det? Yt-
terligare en sak förtjenar från arbetarsynpunkt att fram-
hållas. Det finnes en hel mängd arbete, som icke egentli-
.gen har något marknadspris, som betalas efter gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
