Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Är folkhögskolan verkligen en humbug? af Johannes Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
makt som i detta, och han skall få ännu mera. ’ En stor
makt ligger: det således uppå att I värdigt bilden Eder för
dessa sakernas nya förhållanden, Tron ej att hvad I här in-
hemten är nog; här är blott fröet utkastadt; huruvida det skall
slå rötter och uppspira till en kraftig växt beror på Eder sjelfve.
Man kallar vårt århundrade för upplysningens tidehvarf; detta
må nu vara sant, men alldeles så sade man för två tusen år se-
dan. Detta vilja vi dock ej erkänna; vi anse alltid våra före-
gångare för råa och okunniga i jemförelse med oss sjelfva
och likna i detta fall en menniska, som står vid öppningen
af en mörk korridor, hvars dunkel ögat till en början omöj-
ligen kan genomtränga; den förefaller oss tom. Gå vi längre
in, skola vi dock finna, att så ej är förhållandet. Ju längre
vi intränga, dess fera föremål skola vi finna och skola,
hunna till slutet, fullkomligt känna konstruktionen med alla
dess egenheter. På samma sätt förhåller det sig också med
vår ställning till gångna tiders bildning: vi skola tränga
ned i de djupa schakten af denna för att förstå den, och
ju längre vi nedtränga, ’dess mer förstå vi, att äfven den
förgångna tiden varit bildad fastän på annat sätt. Vi må
derföre ej yfvas öfver vår tids bildning och ännu mindre
öfver vår egen. Hvad I här vunnit är endast utkastandet
af fröet, ty all: skolbildning är 1 och för sig sjelf ofruktsam;
det är endast autodidaktens bildningsarbete, som bär frukter,
och dessa kunnen I endast sjelfva förvärfva eder genom fort-
satt arbete.» |
Den som så talade var framlidne domprosten Linder.
Denne var visst ingen omstörtningens man; han stod tvärtom
i mycket på konservativ botten, men han förstod sin tid; han
förstod, att just en sådan skola som denna är ett behof sär-
skildt .för oss med den gestaltning som vårt politiska lif
under de senare årtiondena tagit, han var en framsynt man
med både hufvud och hjerta, något som man väl ej alldeles
obetingadt skall kunna tillerkänna dem och i första rummet
den, som genom ofvan omtalade beslut beredt sig en, snart
sagdt; herostratisk märklighet i vår kulturhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
