Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Demokratiens utveckling i Europa, af Emilio Castelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
gar! Hvilken kedja af offer, bragta af tankens martyrer och
framåtskridandets hjeltar, för att med roten rycka upp dessa tre
af adeln, mönarkien och kyrkan bevakade kolossala privilegier.
Demokratien besitter en sådan” underbar kraft, att den ska-
pat icke endast den individuella varelse som kallas medborgare,
utan äfven den kollektiva varelse som kallas nation. Innan
demokratien vann offentligt lif, funnos stater, kejsardömen, mo-
narkier, men inga nationaliteter. Också har bland alla folk den
demokratiska rörelsen sammanfallit med den nationella. Schweiz
konstituerar sina republikanska kantoner mot Österrike och dess
tyranniska hertigar; Holland sin kalvinistiska republik mot Filip
IT och hans fruktansvärda generaler; England sin första republik
och sin stora antimonarkiska revolution mot Richelieu och Lud-
vig XIV, Stuartarnes naturliga beskyddare; Amerika sina re-
publiker i en öppen och afgörande strid mot de respektiva
moderlanden ; Frankrike sin gigantiska och <oförgätliga kamp
mot alla konungarnes koalition; Spanien sitt frihetskrig; Grek-
land sina tvister med turkarne; Italien sin kamp med Öster-
rike; Sverige och Norge på en gång kämpande mot ryskt och
tyskt inflytande; Ungern genom fördrag förvärfvande sig sin oaf-
hängiga regering af det ofantliga välde som förtryckte det —
summan af alla individuella friheter skall i sanning en gång och
allestådes framkalla den oumbärliga nationella friheten, som sätter
kronan på verket. : Derför kan i Europa den demokratiska rö-
relsen ej skiljas från den nationella. Detta förklarar äfven det
trängande behof, alla demokratier känt af att först och främst
’ konstituera sig som nationer, och äfven skälet till den inkonse-
qvens, hvartill några demokratiskt anlagda folk gjort sig skyldiga,
i det de antagit en monarkisk styrelseform, i sig sjelf oförenlig
med all demokrati. När de efter en hårdnackad kamp så att
säga förvärfvat sig rättighet att vara till, finna de sig nödsakade
af krafter, hvilka de ej kunna betvinga, att antaga en militärisk
organisation sådan som monarki eller kejsardöme; d. v. s. att
de, för att försona den europeiska diplomatien och för att ställa
gig in hos stormakterna, måste antaga den politiska organisation,
som bäst lämpar sig efter deras beskyddares fordringar och på-
bud. Åtskilliga färska exempel konstatera den matematiska till-
förlitligheten af vår iakttagelse. Om det någonsin fans några af
natur och tradition demokratiska folk, så voro dessa för visso
italienare och greker. Hvarhelst vi skåda i tid och rum, så
finna vi italienare och greker — i skuggorna af sina bhjeltar,
i ruinerna af sina monument, i sin literaturs. sånger och i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
