Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Mellan drabbningarna. Några tullpolitiska ögonblicksfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
batt yttrade han sig strax efter hr Vilh. Carlson och det
är icke utan att man tycker sig skönja ett visst slägttycke
dem mellan såsom riksdagsmän. Hr Ekdahl är ingen vän
af spanmålstullar, men 1885 var han med om dem för att
understödja jordbrukarne. Deremot var han: ingen >krono-
bergare», d. v.’s. var inte med om tull på fläsk och :det
af skäl, som han med någon omdömesförmåga borde ha
insett gälla fullt ut lika mycket mot t. ex. rågtullen:
Fläsket var, sade han, en artikel; som utgör det hufvud-
sakligaste i arbetarens föda och användes åf denne på många
sätt. ’ Tullen skulle > otvifvelaktigt direkt höja priset och
fördyra lefnadsomkostnaderna utan fördel för landet. 1886
hade han fått ögonen upp för det svåra betryck, som
i synnerhet industrien led af, och han litade blindt på be-
villningsutskottets auktoritet, som förklarat, att blefve det
inte spanmålstullar, finge man alt se sig om efter indu-
stritullar. "Måhända kan det ju ursäktas specerihandlanden
att han var. nog naiv att tro att en nedsättning af några
ören på kaffetullen och sockertullen skulle för arbetaren fullt
ersätta de genom tullen förhöjda spanmålspriserna.
"En annan stadsrepresentant, något likartad med dessa nu
nämda, är representanten för Jönköping, jernhandlanden Sand-
vall, personligen ganska fryntlig och gemytlig, som för-
nämligast på sin jernkramhandel förtjent sin förmögenhet.
Men han är dessutom egare af en mekanisk verkstad och
anser sig derigenom säkerligen fackman och målsman för in-
dustrien och visar prof på sin ekonomiska klokhet, då han
röstar för rågtull för att som vederlag få tull på gjutjern,
hvilket han sjelf förbrukar, och deri skiljer han sig ej från
åtskilliga andra mycket kloka industriidkare. Han höll ett:
stort tulltal- år 1886, deri han rörde sig med mycket höga
allmänna vyer, och framför alt var han deri den store,
ömme arbetsgifvaren, som lefver midt ibland arbetarne och
rätt lärt känna dem och deras behof. Öfvertygad om
landtmännens pålitlighet och beredvillighet: att hjelpa till:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
