Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
ej behöfver hindra att man för omvexlings skull gör små
ströftåg in på hvarandras gebit. — Angående en välvilligt
till: förmån för Eugeniahemmet arrangerad Meissnersk :sym-
foni-konsert tillåter jag mig: anföra hvad en gammal Tante
från landet derom hade att förtälja:”
— —’ — Och, kära :barny det luktade inte det minsta.
Det gjorde :det, sa: dom mig, alltid i den gamla, som vi först
gick igenom. Men här inte alls, du. Och det var för väl,
för.si jag kan inte tåla [ete. etc:). —Der:är det alltså, dom
sitter och tutar, våra kära herrar; jo, jo, inte underligt att
värdshusvärden haft råd till det myckna guldet och glittret.
När: jag tänker på huru många riksdalrar: [ete. etc.l.
— »Nå, musiken då, kära Tante?»
»Ja, den, ja. Inte ett skapande grand var jag i stånd
till höra af det första. Det. var något om en guldsmed förr
i verlden, sa: John: Ett fasligt skrammel: var det, när det
vardt tyst och alla kommit ikna och då slutade det första.
Så kom en musikälskarinna fram, "dom sa” hon var grefvinna;
hemma i ""Fköping ha vi ock en grefvinna, som sjunger,
men: Stockholmsdåmen: var annat slag. Och tänk! och inte
vara; det minsta: rädd! Hon såg så glad ut och var i svart
sammet med en: guldplåt och en bukett, du, stor si så här,
med" band;:’du; långa si så. der. Hon: sjöng »Necken», du,
men: kom : visst: inte på ton riktigt först, men sen! Gud! så
menniskan: sjöng, se’n Hon väl kommit på ton, grät gjorde
jag. -Men«se’n kom det så underliga saker;: hon skratta” till
så. hemskt bäst! hon. stod der, John sa” Kon: hette Ophelia
och var tokig, men hon såg så söt ut tyckte jag och John
är en tjufpojke, som vill skalkas med gamla Tante. >»Jag
dör, jag dör» sjöng» hon med så’na drillar :och krumelurer,
så vår gamle: klockare, du vet, i verlden, var då ett intet,
men grannt var det och in kom hon tre gånger öch neg så
vackert, hvilket var bra artigt af en så förnäm dam. John
pratar så tokigt, kan du tänka dig att han våga säga om
den söta frun att hon fått »lite” ris) af kungen. Och prin-
sarne satt på läktarn! Gud, hvad jag blef rörd! Hvad han
var söt, du, :han med [etc. ete.]. -Och så spelade dom och
så sjöng hon igen. och nu var det inte så lärdt mer, utan
det vår så sött alltigenom, och hon lät så vackert och såg
+ Program: Ouverture »Benvenuto Cellini» — Berlioz. Aria »Hamlet»
— Thomas. Hebreiska melodier — Max Bruch. Romanser — Sjögren.
Deuza etc. ete, ’Poéme symphonique N:o 3 — Franz Liszt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
