Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - »Den tiden jag arbetade på värkstad», af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett dylikt larm. Det är icke väckarurets intensitet, som är
en så afgjord fiende till sömn; det är dess retsamma
ihärdighet. Så småningom tränger det in genom öronen, borrar
sig riktigt djupt in i hjärnans skrymslen och framkallar de
mäst fasansfulla drömmar. Jag har drömt igenom ett helt
kvalfullt lif, som slutade på ett blodigt slagfält vid
kanonernas dån, under den korta stund, som slamret i
väckaruret varade.
Hur vidrigt var det icke sedan att stiga upp och äta
frukost kl. 5 på morgonen och gå ned till värkstaden i den
kalla blåsten, som alt för ofta urartade till snöstorm. Icke
var det särdeles behagligt på värkstaden heller, där
temperaturen under sådana förhållanden stundom endast var 2
grader öfver noll; i synnerhet var det obehagligt att handtera
det iskalla järnet. Dock gick detta förr öfver än man skulle
tro. Blodet kom i rörelse, fil eller mejsel blefvo snart värmda
af händerna, och sedan gick det friskt undan.
Ett särskildt nöje förestod uppsättarna, när ett
lokomotiv var nära färdigt. Alla hade då känslan af, att det
var något afslutadt, och de kände sig, i alla händelser så
pass solidariska med det hela, att de ansågo sig kunna hafva
rättighet att vara litet mer språksamma och litet mindre
flitiga. Det sista, som var att göra på ett lokomotiv, kunde
icke utföras inuti värkstaden, utan gjordes ute i
lokomotivstallarna. Hur kallt det än månde vara därute, tog man
dock gärna emot arbetet där, ty i stallarna var man för sig
själf; de, som voro därute, kunde prata efter behag, och
dessutom — detta arbete medförde ett specielt behag, man fick
vara med om att elda upp maskinen. Det har samlat sig
en mängd smuts i ångpannan under reparationen: olja och
kitt m. m. Detta bör blåsas ut med ånga, innan maskinen
är i ordning och det är därför, som den eldas upp af
maskinarbetare. Kors, hvad det då var trefligt att sitta
framför eldstaden och värma sig. Då och då kastade man in
en skyffel kol. För öfrigt värmde man sig och samtalade.
Om detta arbete var utfördt på förmiddagen, hade man
maskinen till den allra härligaste kakelugn hela återstående
delen af dagen. Då hände ofta, att lagets arbetare,
åtminstone de fleste, samlades ute i stallet på e. m., och slogo
sig tillsammans och pratade. Det var då alldeles mörkt i
stallet; man aktade sig väl att tända någon gas. Endast
från kolelden, som ännu låg kvar och glimmade, utgick ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
