Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Vår tids konstnärliga Kristusframställningar, af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helms Kristusuppfattning och finna den vacker och tilltalande
som ’ uttryck för dessa mästares tidsanda, men må man för-
söka att på samma sätt ställa sig inför Överbecks eller Fäh-
richs eller Veits eller -Steinles : Kristusbilder, och jag tror
man skall finna, att det är något som fattas. Ja, från Pu-
vis de ;Chavannes till: Bouguereaus och Ary Scheffers taflor,
till och med i den beundransvärde mästaren Hippolyte Flan-
drins verk, Fiesoles äkta afkomlingar, skall man känna att
nazarenerna söka förflytta sig tillbaka till en ståndpunkt,
som - ej längre är deras, och vi blifva plötsligt kalla inför
det samma, som gjorde oss varma inför en Signorelli eller
en Meister Wilhelm: det är det omedelbara, naiviteten som
fattas. I likhet med den kända utsagan att Homerus är
tusen år vackrare än Virgilius, kunna vi säga, att Mantegna
är fyrahundra år. vackrare än Overbeck. I teckningar, som
blott i flyktiga konturer, i ljus och skugga, draga:oss förbi,
kunna vi utmärkt bra vara me rakta +t. ex: Schnorrs
härliga bibelteckningar — men så snart framställningen gör
kraf på reel verklighet, framträdande i målningens färger,
verkar: denna onaturliga enfald, denna efterapade naivitet
till och med frånstötande, emedan den visar att konstnären
icke står i- omedelbart förhållande till sjelfva det framstälda
föremålet, utan blott till äldre tiders uppfattning af det samma,
hvilken han då så att säga kopierar. -Lifvets friskhet är
borta från fråmställningen. — Inom bildhuggarkonsten ha
vi: dock ett märkligt exempel på att ett konstverk, som verk-
ligen: är storartadt, och gom icke kan beskyllas för någon
sökt naivitet, likväl icke är i stånd att tillfredsställa genoni
den :traditionela symbolik, som gör den största yttre skön-
het till uttryck för ett: motsvarande etiskt innehåll. Just
som den Kristustyp, jag kallar skönhetstypen, håller på-.att
dö, och midt i höga nordens protestantism, skapar den sig
ännu en gång ett väldigt uttryck i Thorwaldsens Kristus.
Denna står som bekänt både på altaret i Frue Kirke och i -
Museet midtför :konstnärens: graf, som: den, då dörrarne äro
öppna, liksom : kröner: med sin : sköna gestalt. Den, som har
sett dessa båda, som två droppar vatten hvarandra liknande
gestalter, skall icke ett ögonblick vara: villrådig om hvar
figuren gör :bästa verkan, icke i kyrkan utan i museet.
Hvarpå kan detta bero?
På en protestantisk kyrkas altare står på en gång maje-
stätiskt-guddomlig - och menskligt-kärleksfull denne Kristus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
