Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Vår tids konstnärliga Kristusframställningar, af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
En helt annan karaktär eger Mänchenmålaren: Gabriel
Mae »Jairi dotters uppväckande». . Det är icke som hos
Richter den magiske trollkarlen, det är icke som hos Geb-
hardt underdoktorn, det är kärlekens makt hos den inner:
ligt bedjande som här är framstäld. De båda äro ensamma:
han böjer sig kärleksfullt ned öfver henne och det är denna
kärleksfulla blick som väcker henne till lif. Han undan-
drager sig emellertid, och det med framgång, allt detaljerande
af drägt och omgifning.
Wereschagins religiösa eller enligt hvad det förefaller
snarare irreligiösa taflor kan jag icke omtala eftersom jag
blott har en högst ofullständig kännedom om dem. : Under
det Gebhardt använder realismen ärligt och i bästa mening
för att ingjuta lif i nutidens religiösa konst, tyckes det som
om den ryske mästaren använde realismen och sin öfver-
lägsna konst för att visa att der icke är någon skilnad mel-
lan heligt och verldsligt: »det hela är ingenting». Med fram-
ställningar af detta slag har det religiösa måleriet ingenting
att skaffa.”
Såsom de mest betydande konstalstren af modern reli-
giositet må från förra årets Berlinutställning framhållas Fritz
von Udhes två taflor: »Kristus till bords med apostlarne»
och särskildt »Kom, herre Jesus, blif vår gäst», hvartill kan
läggas en tafla, som jag blott känner genom reproduktioner,
»Kristus välsignar barnen». Aldrig har den bildande kon-
sten så försökt att föra Kristusgestalten in i hvardagsrummet
till oss som denne unge tyske husarlöjtnänt. Han målar i
en fin, lätt blåaktig ton, och det är mycket ljus i hans taf-
lor, men deras framställningssätt är det märkligaste hos dem.
Hans »Kristus till bords med apostlarne» är icke nattvarden;
scenen försiggår vid ljusan dag och med utsigt åt Genezaret,
men det tarfliga bordet, som helgas af den personlighet, som
utgjorde det lilla sällskapets medelpunkt, visar sig i hela sitt
armod som en plats, der det är godt att vara, derför att alla
dessa fattiga menniskor sammanhållas af ett osynligt band,
som talar ur deras blickar och miner, och samla sig omkring
honom, som snart skall lemna dem. »Kristus välsignar bar-
nen» ’förer” oss in i ett barnhus, bland fattiga små, öfvergifna
" Eftersom Sveriges allmänna konstförening nyligen föranstaltat en ut-
ställning af Wereschagins ryktbaraste taflor, anser sig redaktionen icke
kunna underlåta att en smula kommentera ofvanstående, genom ett tillägg
efter slutet af professor Dietrichsons artikel. Red. af Dagens Krönika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
