Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Pontius Pilatus och Munkaczys tafla, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
ett underlag af huggen sten, men under bar himmel och
utanför palatset, enligt Josefus; den kunde ’ej heller bära
inskriften S. P. Q: R. ty man befann sig i en cesarisk pro-
vins, ej i en senatorisk. Jesus förekom der ej i bländhvit
drägt med högburet hufvud och med oskadad gestalt; han
var blodig efter hudflängningen, nedböjd af misshandlingen,
bar en utsliten purpurmantel och måhända äfven törnekro-
nan. Derefter blef han »öfverantvardad att korsfästas». Här
finnes således ingen situation motsvarande Munkaczys tafla.
Och hufvudpersonerna gedan! Det är ej nog, att teolo-
gerna ifrigt protesterade mot denna Kristusbild (man sökte
till och med af dylikt skäl förhindra taflans förevisande i det
ortodoxa Göteborg, om vi ej missminna oss); äfven med den
rent historiska kostymen är, såsom förut visats, denna bild
ej öfverensstämmande. ’ Ej mindre oriktig är den föreställ-
ning, som man af Munkaczys tafla får om den historiske
Pontius Pilatus. Det visar sig, om man med ledning af be-
rättelsen hos Josefus, fortfarande hufvudkällan, tager hans
personlighet i närmare betraktande.
Måhända tillhörde han den samnitiska slägten Pontius och
hade i så fall rätt vackra anor; tillnamnet Pilatus synes hän-
tyda på vunnen militärisk hedersbelöning. TI alla händelser
måtte han hafva tillhört det romerska riddarståndet, ty ur
detta ’togos vanligen prokuratorerna. Tydligen egde han
också en mot sin samhällsställning svarande bildning och
belefvenhet i den tidens helleniskt-romerska stil. Han hade
ett spirituelt, nyckfullt vexlande lynne, som kunde urladda
sig i sjelfsvåldigt hån och bitande sarkasm, men också taga
sig uttryck i välvilligt deltagande och liflig medkänsla. Med
ansatser af nervös dådkraft, saknade han uthållighet och
var för mycket epikuré för att äfventyra något martyrskap.
Knappt hade han tillträdt sin befåttning som prokurator
(27 e. Kr.) förrän han fick besannadt, hvad Cicero (i talet
för Flaccus) yttrat om den judiska staten, att den var »ett
fanatiskt och ilskefullt samhälle.» Då de romerska trupperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
