Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Nattvardsbarn, af Frans Hodell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
Der kom -nu en tärna. I siden hon blänkte
och bar i sin hand en bukett superfin;
mot marken hon blygsammast blickarne sänkte,
men pappa böll stolt hennes arm under sin.
Mitt öga bland mängden ock lyckades fånga
en flicka med psalmbok, men uppsynen glad.
Hon tycktes ha svårt sköta klädningen långa
i dag första gången på sin promenad.
En sjöman stod färdig att buga och tacka
— välsignelsen visst gamla mor honom gaf,
men stilig han var i sin nysydda jacka.
(Haf tack, den som frackarne skaffade af!)
Ur vägen, patrask! Huvilka präktiga hästar!
I traf for från kyrkan ung grefven, som nyss
vid dukade bordet, der ödmjukhet gästar,
har bringat åt helgade kalken en kyss,
Sist vandrade ensam, se’n hopen var borta,
en yngling, hvars yttre bar daglönarns drag.
Nog märktes att byxorna voro för korta,
men svarta bonjouren sken fläckfri i dag.
Han sällade sig till en karl, något däfven
af kalkstänk och regn; på arbetar-fason
de togo hvarandra i valkiga näfven
och ynglingen erhöll sin gratulation,
»Nu är du väl riktigt», så hörde jag sägas,
»en sötnos för Herren, se’n du läst dig: fram?
Kan inte din själ nu med guldvigter vägas,
så är du för kyrkan och presten en skam!»
»Jo, men, san», vardt svaret; »hvad tycks om bagaget?»
— Han visade drägten från tå och till topp. —
»Men basen i morgon nog vid ’”byggeraschet’
ger tusan i själ’n och tar hellre min kropp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
