Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Huru man reformerar pressen eller när prester och professorer leka publicister, af Scævola Redivius. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3210
Uti » Vårt Land» har man varit ändå qvickare: i vänd-
ningen, när det gälde att experimentera med medarbetare.
Hur samma tidning bär sig åt vid att experimentera med åsig-
ter, skola vi komma :till längre fram. På ungefär ett års tid
åtgingo 12 -— säger tolf — medarbetare, Det kan synas
svårförklarligt, då det borde ligga i sakens natur, att en så
lärd, erfaren och duglig man, som Vårt Lands redaktör,
borde kunnat samla kring sig en mängd likartade andar, lika
nitiska och framstående väktare på Zions murar, och när man
tänker efter hur man ju haft att tillgå erfarenhet, förvärfvad
på Basels katedrar, Svenska akademiens salvelsefulla sekre-
terarestol, Adolf Fredriks predikstol, i Helsinglands och
Skånes komministerstjäll, vestgötska nationssalen och vid
tittar in på Times och Berliner ’Tageblatts tryckerier.
» Vårt Land» messär som bekant flitigt »Sverige åt Sven-
skarne», så att det slår lock i allmänhetens öron, men dere-
mot nöjer tidningen sig med att mumla, ehuru med en viss
ifver: »publiciteten åt presterna, ej åt publicisterna».
Man skulle visserligen kunna anse det som en betänk-
lig "inkonseéqvens och trolöshet mot principen att bereda
skydd åt ett yrkes arbetare: Professor Torelius tror dock
tvifvelsutan blindt på fabrikör Svanbergs politiska maxim
vid någon riksdag om skadan af att hålla fast vid princi-
per. Hans inkonseqvens skall ock måhända, fast oafsigtligt be-
reda publiciteten den nyttan, att anblicken af de feta löne-
tilläggsprebenden, Vårt Land hulderikt bereder en och annan
qvasi-literat pastorsadjunkt eller komminister eller den stac-
kars nödtorftigt aflönade akademisekreteraren, möjligen skall
småningom gaska upp de öfriga tidningsredaktörerna i huf-
vudstaden att höja — icke i lika hög grad, det kan man
naturligtvis: ej begära — aflöningen åt sina medarbetare.
När »Vårt Lands» sublima profnummer började skåda
dagens ljus, fans i dess brokiga redaktion icke mer än en
yrkespublicist. . Huru vana de öfriga redaktionsmedlemmarne
voro vid publicistiska försök, kan man förstå, då man får
höra, att det befans nödigt att till medarbetarne ställa en
tryckt uppmaning att endast skrifva på ena sidan af papperet!
Sedan dess har en och annan. yrkespublicist gifvit gästroller
i tidningen. Dervid har professorns gamla missionärsinstink-
ter gerna gjort sig gällande, ty han har icke fäst någon vidare
uppmärksamhet vid »homogeniteten» i åsigter,, något som
deremot prof. R. håller strängt på, i synnerhet af farhåga
ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
