Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Huru man reformerar pressen eller när prester och professorer leka publicister, af Scævola Redivius. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
vilja låta yxan gå, men ej våga sjelfva hålla i skaftet, och
i alla händelser är det bäst prof. R. är god och håller inne
med sina öfverlägsna domar och nådiga löften att »när rätta
tidpunkten kommer, verka för samvetsfrihetens heliga sak»,
ty erfarenheten har väl rikligen bekräftat, att svårligen fins
väl en fegare, ytligare och oberäkneligare kämpe i det offent-
liga ordet för en vigtig’ samhällsfråga, än den man som med
kolossal sjelfbelåtenhet, men ringa förmåga allernådigst egnade
sig ’åt publiciteten den 1 okt. i nådens år 1884.
Aftonbladet har mycket lätt för att lofva, men att hålla
är svårare. : Jag har ej tid och utrymme att mera i detalj
visa, huru alla de vackra löftena i de’olika. programmen
och än mer i de halfoffentliga uttalandena före tidningens
öfvertagande visat sig i regeln ej vara annat än — »ord,
ord, ord».
Jag måste så t. ex. alldeles lemna åsido att visa, huru
dess : förkunnade afsigt att bidraga till ett lagenligt utjäm-
nande af de sociala missförhållandena egentligen mynnat uti
några naiva eller platoniskt arbetarvänliga artiklar, som väl
icke "kunna" karakteriseras bättre än som »hvita plåstret».
De’ förskaffade "i alla fall A. B. vissa sympatier bland huf-
vudstadens synnerligen lätt tillfredsstälda arbetare, men då
andra tidningar begagnade sig deraf för att söka gifva A. B.
en socialistisk anstrykning, blef det räddhågadt och begagnar
nu gerna hvarje tillfälle till exorcism i det hänseendet.
Uti det »sedlighets»-oväsen eller sedlighetstjut, som nu
en tid bortåt stämts upp af landshöfdingar, biskopar, lärare,
bokförläggare och hvarjehanda andra personager, och i afse-
ende hvarpå det är temligen svårt att bestämma förhållan-
det mellan de olika ingredienserna: tartufferi, reaktionär på-
passlighet, - enfald och välmening, tyckes A. B. ändå skäm-
mas för att till fullo instämma, men att det känner sig
draget dit, märkes alltför tydligt, och det intar naturligtvis
samma obestämda vinglande ställning, som i en hel mängd
andra frågor. Af en läkare borde man dock varit berättigad
att vänta ett sundt, humant och objektivt bidrag till denna
svåra frågas utredande. Men i stället är det nästan, som
om man: hörde snacket af en torr, asexuerad individ, som
aldrig varit ung, svällande af lifslust och kraft, utan gjort
asketismens i mer än en mening förderfliga läror till: sin
moral, och man ’får här som i de Aesta andra fall endast giss-
ningsvis sluta sig till hvad tidningen verkligen tänker i frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
