Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J33
Hans Sachs, mina goda: herrar, Hans Sachs, kännen: I
icke igen hvem det är? Detvär ju också Richard Wagner, vet
jag, men den owagneriske Wagner, den förmedlande Sachsen,
Rienzis, Lohengrins, Tannhäusers Richard. Hans Sachs, den
hedersmannen, haltar på båda sidor, står med en fot qvar i
det gamla, med den andra mera på det nya... Alldeles som
den käre Wagner i de ofvannämnda operorna!
Men så kommer Janusbildens andra ansigte, den unge
Walter. Han skall symbolisera Wagners andra skedé, Tri-
stans, Nibelungens, Parcifals härligheter. Skada blott att han
gör det’ så vilseledande, så allt för — vackert.
Denna doftande, friskt knoppande och svällande vårliga
melodi i första akten, Walters melodiska fragment i andra
akten, hans parti i den tredje, den enkla men ursprungsfriska
och präktiga hela melodibildningen, af denna stämningsrika
germaniska: typ, som man endast finner hos Wagner .och hans
förebild i mycket, C. M. von Weber, — allt detta är en tem-
ligen falsk skylt för hvad de följande operorna skulle komma
att bjuda på, på samma gång det i lysande dager fram-
ställer det störa geni, som Wagner tyvärr sjelf så ofta fördun-
klade genom sina bizarrerier och excentriciteter.
Hade Walter i stället för- de sköna sånger, han nu låter
tona, kommit fram med -långrandiga deklamationer å la Gur-
nemanz i Parcifal, obegripliga svulstigheter som den älskogs-
hete Tristan eller små hackade: motiv, bortblandade af myll-
rande och pjollrande orkestergrums i likhet med Nibelungens
mer eller mindre oskuldsfagre riddare — då hade etiketten
varit exakt: : Nu bär: det emellertid: så galet till att det: är
snarare det i Mästersångarne förhånade fula och pedantiska,
som man med en viss häpnad återfinner i Wagners sista verk.
»Mästersångaåarne» är till följd af den tendens, vi nyss ta-
lat om, en af de Wagneroperor, som allra mest förargat den
lättrörda galliska nationen. -
Fransmannen gör sig löjlig genom sin öfverdrifna patri-
otism. Hos oss svenskar är patriotismen dess värre af sådan
art, att man ej törs visa sig patriot af fruktan att framstå
som ett ridiculum. Fransmannen deremot öfverdrifver åt an-
dra hållet. För mycket och för litet skämmer allt.
»Mästersångarne»: särskildt har varit de goda fransmän-
nen» en nagel i ögat, särdeles. — märkvärdigt nog — Hans
Sachs, således ej den nyaste. Wagners, utan den: mer mode-
rates inkarnation, denne Hans Sachs, »qui prophétise sur la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
