Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d03
»Landsvägsriddarne» är det resp. Alexis och Ossip. Alexis-
Simon svärmar och duetterar med första sångerskan Laura-
Maritza, Ossip-Jan följer exemplet med premier-subretten
Bronislawa-Dyssa. Det förra paret är litet operamessigt, stelt
och förnämt, men sjunger omsorgsfullt, det senare utmärker
sig hufvudsakligen för ett roande och näpet samspel jemte
ett känsligt sångföredrag med mindre stämmor. Som de
förra gjorde fröken Jonson och hr Stenfelt sina saker ganska
bra, som de senare voro fröken Sjöberg och hr Castegren
alldeles illusoriska. Äfven här förekommer en hög militär
liksom i »Tiggarstudenten» och äfven här är det hr War-
berg som svarar för honom. Till någon komisk glanspre-
station å la: Ollendorff ger partiet dock ingen anledning.
Den gamla grefvinnan, som naturligtvis är kokett och fatalt
kärlig, hade på N. "T. kommit i de bästa händer hos fru’
Bergström och äfven hr Gardt förtjenar nämnas. Musiken
slutligen är lika litet originel som texten och lika litet
choguant som den. Den rör sig emellertid ganska otvunget
i. de kända Millöckerska tongångarne, med en och annan
smakbit af Suppé, en och annan dansant erinring om Jo-
hann Strauss och har till upphofsman hr OC. Zeller.
K. Musikaliska Akademiens sista stora konsert för sä-
songen gafs af Filharmoniska Sällskapet, som icke måtte
kunnat sofva lugnt för de lagrar, Musikföreningen vunnit
genom sitt storartade uppförande af Berlioz »Damnation de
Faust».
Vid dess födelse var det som man minnes detta säll-
skaps ändamål att uppföra tonsättningar af mindre massiv
affattning, i modern, lätt (derför ej lättfärdig) stil, med ett
piano och litet till som ackompagnement. Men af liten blif-
ver stor, »fruktansvärdt stor», måhända i vissa ögon.
Länge har inom föreningen lefvat önskningsmålet af ett
ackompagnement af stor orkester. Man kan ju icke heller
undra derpå, då en så orkestralt anlagd musiker som: hr
Hallén är föreningens förstyre. Man kunde i Filharmoniska
Sällskapet dock ej vänta på denna kompletta orkester innan
man gaf sig i väg och tog för sig några mycket stora upp-
gifter, hvarvid man naturligtvis var nödsakad att nöja sig
med en »petit orchestre».
Ur Dagens Krönika. VII, 5, 6. ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
