Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - På förbjuden mark. Ett ord i den sexuella frågan, af Somebody
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
209
aflopp för sina begär, ständigt skulle vara utsatt för att pris:
oifvas åt hans lössläpta lustar! ;
[I sanning en föga vacker orlofssedel han där ger sitt kön.
Om det nu för mannen kan.vara intressant nog att
höra en mans tankar om hans könsliga behof, så är det
för kvinnan af ännu större intresse att höra en kvinna yttra ’
sig i samma ämne angående sitt eget kön — emedan det
är så sällsamt nytt Nå väl, Stella Cleve: har talat, men
huru? Kunna verkligen hennes »Berta Funcke» och hennes
»Pyrrhussegrar», den senare för resten endast ett nytt upp-
kok på den förra, anses som ett rent uttryck för kvinnans
erotiska känslolif — hennes köns behof? Vi protestera på
det bestämdaste däremot. Låt vara, att den grundprincip
hvarifrån hon utgår är riktig, så är det likväl abnormå sjuk-
liga förhållanden hon skildrar, icke den sunda, normala kvin-
nans lifsbehof. Hennes båda typer äro öfverförfinade världs-
damer, som genom balkurtis, eldiga viner, ett yppigt, njut-
ningsrikt och sysslolöst lif, korteligen genom världslifvets
alla rusande inflytelser blifvit till hvad de äro och därtill
ha de ett mycket hetsigt blod. Men må vi icke glömma,
att det fins unga kvinnor, som föra ett nyttigt, verksamt
lif och att icke alla äro så sinligt anlagda som Märta Ulf-
klou och Berta Funcke. Detta — hvilket hos dessa båda
så bjärt framhålles — att det icke så mycket var den manliga
individen, som fast mer det manliga könet, som uppeggade
dem, är naturvidrigt och okvinligt. Ja, vi begagna ordet,
äfven med fara att missförstås. Hos dem var aldrig fråga
om en innerlig, sympatisk kärlek — eller hvarför låter hon
ej dessa unga kvinnor ingå äktenskap med någon af de för
dem så frestande unga männen, som. gåfvo dem icke blott
sin hyllning, utan äfven sin kärlek? — nej, här gäller det
blott stundens uppflammande sinlighet, som aldrig blifver
vid ’en, utan tändes än vid" anblicken af en sjömans smidiga
kropp — än af en velocipedåkande herres välformade ben
— än vid en strupknöls pulserande rörelse eller en skrid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
