Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att det fallit sig så samt äfven af hänsyn till de artister,
hvilka då måst åtminstone antydningsvis komma att figurera.
Och jag skall icke häller nu så mycket sysselsätta mig der-
med, emedan om direktör Willman — "det dock gud, konung,
statsråd och riksdag förbjude — får sitta kvar öfver Drama-
tiska teatern ett år till, jag nog icke kommer att sakna rikt
tillfälle dertill. Dock får han ej slippa alldeles helskinnad un-
dan denna gång. Är det t. ex. troligt, att, om icke personliga
vänskapshänsyn fått göra sig gällande, ett så underhaltigt, till
en snabb och rättvis undergång hemfallet stycke som den »För
pengar» benämda dramatiseringen efter en fransk roman hade
upptagits på landets »främsta dramatiska scen» och fått un-
danskjuta andra helt säkert vida värdefullare arbeten, deribland
icke få verkliga inhemska originalarbeten?”
Att jag icke står ensam i att kritisera teaterns ekonomi-
ska, af Posttidningen öfver all vank och lyte upphöjda förvalt-
ning, framgår deraf, att kammarrätten funnit skäl infordra för-
klaring öfver några anmärkningar rörande spelåret 1885—386.
En anmärkning afser en af nuv. direktör på teaterns bekostnad
företagen resa till Köpenhamn, Hamburg etc., en annan, att fru
H. W. uppburit lön, utan att ha uppträdt en enda gång under
sagda spelår. En tredje är framkallad af en liten likvidations-
historia mellan den så dråplige hr Grandinson och alla damers
bekante affärsvän, hr Meeths vid Regeringsgatan, hvaraf direk-
tionen kände sig så förnärmad, att den måste anlita notarius
publicus för att komma åt att betala några alnar band eller
dylikt. Notariatarfvodet är kammarrätten nog elak att vilja
återbörda till staten på direktionens egen bekostnad.
Uti riksdagsdebatten för ett par dagar sedan förklarade finans-
ministern, att spelåren 1884—87 lemnat mycket gynsamma eko-
nomiska resultat. Jag undrar, om man verkligen så kan säga,
när teatrarna med de obestridligen synnerligen betydande under-
stöd de uppburit icke mer än nätt och jämt dragit sig fram,
+ Ett alltför karakteristiskt prof på direktör W:s omdöme och val-
förmåga för att få förbigås är följande lilla episod från invigningskomedien
i Upsala. Platsens egna officierande fylde visserligen alldeles utmärkt
både hufvud- och komparsroller, men behöfde händelsevis förstärkning af
ett par verkliga teatermenniskor för att deklamera ett par verser af kan-
taten, som komponisten ej på 3—4 år fått klara. Man vände sig till di-
rektör W., och för att bereda den talrika festpubliken tillfälle att åhöra
verkligt konstnärlig deklamation, uppsände han hr T, och fröken Z. från
Dramatiska teatern.
RN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
