Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Hugo Nisbeth och »Figaro», af J. N. Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAS
om Figaros uppkomst och öden nu fortgå så mycket raskare.
Utbedjande mig läsarens fortsatta, benägna uppmärksamhet,
får jag derför säga som fotografen: »nu börjas det!»
En dag på försommaren 1878 sutto H. Nisbeth . och jag
på Hasselbacken; slumpen hade fört oss till hopa vid en Zunch.
Samtalet kom snart att röra sig kring de journalistiska för-
hållandena i Stockholm. Han och jag voro alldeles ense, att
mycket i dem tarfvade rättelse. Den dagliga pressen var för
tungrodd, torr, slentrianmässig; föga vaken, men högeligen
sömngifvande; derom borde icke bli. tu tal; Och de vecko-
eller halfveckotidningar, som uppstått, hade antingen varit be-
häftade med samma lyten: eller ock vanställts af de motsatta:
äfventyrlighet i åsigter, råhet i tonen, simpelhet i språket och
dålig rykt i det hela. Skulle ej en tidning kunna vara hyfsad
och lättläst, frisk och »fin> på samma gång? Skulle den ej
kunna ligga på salongsbordet, men ändock läsas med nöje
och nytta både i ungkarlsrummen och arbetarehemmen? Kunde
man ej vara glad och roande utan att begagna pöbelspråk
eller plumpa källarqvickheter? .Och slutligen: borde man ej
vara nog fördomsfri att låta allt gälla för hvad det kan, men
å andra sidan nog modig att taga i tu med missförhållanden,
der de verkligen finnas?
H. Nisbeth talade med förtjusning om den betydelse, som
några af de stora amerikanska veckotidningarna fått, och om
deras ’egares ofantliga inkomster. Skulle ej någonting jämför-
ligt, ehuru gifvetvis .afpassadt efter våra små förhållanden,
kunna göras i Sverige?
Någon tid derefter talade man om, att N. låg sjuk i sin
vanliga åkomma. Den kallades för »reumatism>, och, liksom
så mycket annat hos honom, skylldes den på hans förflutna
sjömanslif. Men elakheten påstod, att uttrycket »reumatism»>
var endast en eufemism och att krämpan borde rätteligen
kännetecknas som »gikt». : Om denna vet man dock, att den
ej framkallas . af enbart vatten. Möjligen led han af båda
g, så att den läkare hade rätt, som
O
o o
sjukdomarne på en gån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
