Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Hugo Nisbeth och »Figaro», af J. N. Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
fick sin dager endast genom ett par små fönstergluggar af
ungefär en fot i fyrkant:
Jag hade en gång nöjet och äran att samarbeta med den
store bankdirektören. En dag under förra hälften af Maj 1832
fick jag besök af H. Nisbeth, som utan omsvep, men med
den öfvertalande ton, hvilken var honom egen, bad:
»Jag skall; resa. till i London i afton... vill.dw ej göra
mig den tjensten att redigera nästa nummer af Figaro?»
Jag var öfverhopad med andra göromål och hade mycket
svårt att säga ja, utan invände: i;
» Det, tycker jag, vore hr Wallenbergs vederbörliga skyldighet!»
»Ja..».; Wallenberg bad, att: du: skulle: komma upptill
honom i dag i Enskilda banken.>
Mina aktier hade nog aldrig stått högt hos A.’ OQO. W.
Han och jag voro »antipodiska krafter», för att jag må an-
vända H. Nisbeths uttryck i beskrifningen om Terrapintornet;
och hr W. var guldet, hvilket ju H. N. der betecknade: som
det bästa bland vapen. För öfrigt hade det nog på sqvaller-
vägen kommit till hr. W:s öron, att jag från början, och :så
länge ännu något hopp fans, hade sagt till H. Nisbeth, att
om hr W. finge stå vid rodret litet till, så skulle skutan göra
ett jämmerligt haveri. I andra tidningar utöfvade man en
sorgfällig kritik öfver hans artiklar, men i Figaro ingen. Och
hans skriftställareverksamhet der gick ju, både till innehåll och
form, stick i stäf mot det program, söm bladet först uppstält
och som skaffat .det vind 1 seglen.
Helsningen från hr W. gjorde mig derför visserligen myc-
ket förvånad, men ännu mer nyfiken, och detta häfde betänk-
ligheterna. Vid direktörens mottagningstid infann jag mig på
ort och: ställe och blef genast insläppt i det lilla rum, der
bankens A och O residerade. : Med en vänlig nick bjöd han
mig att sitta ned på andra sidan om; bordet och började, halft
skämtsamt:
»Nu får vi: bara inte .skrifva så, att vi sätter honom :på
Långholmen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
