Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En vild fågel. Holländsk novell af J. H. Hoijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Och modern greps af otålig, brinnande längtan. Hon
skref att han måste komma hem. Han lofvade det och sökte
lugna sin mor. Då kom en resa emellan, som han måste
göra med en prins af blodet. Derpå uppträdde han i Dres-
den och sjöng äfven i Leipzig. Nu tycktes det som om åter-
seendets timma hade slagit. Men ett lysande anbud drog
honom till Italien och derifrån gick vägen i sällskap med
andra konstnärer till Amerika. Efter en ärofull konstresa
derstädes mottog han från en af staternas hufvudstäder ett
så fördelaktigt anbud, att det skulle hafva varit rent van-
sinne att afslå det. För fyra år, skref han, är jag bunden,
men sedan. är jag en rik man och flyger hem till Holland.
Han återvände ock till Europa, men tog vägen öfver Bra-
silien; derifrån gick resan till fäderneslandet öfver Lissabon,
Madrid, Minchen och Wien. Öfverallt gick ryktet honom i
förväg. Nu skulle hon dock verkligen återse honom. Fyra-
tiofem år var hon, då han första gången lemnade hemmet,
sedan hade hon återsett honom en gång, då hon var femtio
år, men sedan dess aldrig. - Jo, »gossen> hade varit hård
mot sin mor. Men nu var det slut på hennes långa väntan.
När den stora dagen började nalkas, ilade hon oroligt
fram och tillbaka i sin kammare. Den: gamla hade ej mer
någon ro. Liksom 1i forna dagar bäddade hon hans säng
och återvände väl tio gånger för att jemka på kuddarne.
Den långa tiden mellan det förflutna och det närvarande
var försvunnet. Minnet knöt sig till hoppet och så föreföll
henne denna långa skilsmessa endast som en dröm. Hon
försåg äfven sitt skafferi, ty »gossen» fick ingenting sakna,
Hon begaf sig ut med korgen på armen. Med darrande
fingrar. uppackade hon sina inköp, betraktade dem, vände
på dem och smålog. Var nu bara allt riktigt klappadt och
klart? Hade hon ingenting glömt? Den dag han skulle
"komma, stod hon utan återvändo vid fönstret och stirrade
oaflåtligt öfver fönsterförhängena ut på gatan.
Emellertid hade snälltåget öfverskridit gränsen och bru-
sade framåt på det tvåbenta spåret genom det snötäckta
vinterlandskapet. De mörkgrå molnen hängde tungt ned
öfver jorden, digra af snö. Lätta fjun sväfvade redan i
luften. Först en och annan yster flock, sedan kommo. de
tusental dessa näpna, tumlande, darrande fjäderdun. Lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
