Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En vild fågel. Holländsk novell af J. H. Hoijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
händer du så träffande förstår att teckna med ett drag
af ditt trollstift, sådana gamla, vördnadsbjudande händer,
krökta genom arbete. De hvila i hennes knä slutna
liksom till bön. MStickarbetet har glidit ned på golfvet
och katten sitter bredvid och leker med det rullande nysta-
net. Den gamla märker icke, hur tråden rullas af och snor
sig omkring fötterna på stolar och bord. Hon sitter för-
sjunken inom sig sjelf, och öfver kanten på glasögonen, som
glidit ned på nästippen, riktar hon i stum lycksalighet
blicken på sin son och njuter af hans åskådande. Det gråa
håret delar sig i två band öfver pannan. En rodnad af
glädje färgar hennes insjunkna kinder. Kring den infallna
munnen, omgifven af ett nätverk af rynkor, spelar ett åter-
sken af hennes hjertefröjd. Läpparne röra sig sakta utan
att frambringa ett ljud.
Han måste berätta henne allt. Hon skrattar åt hans
rådbråkade holländska. Det går dock bättre så småningom
och efter ett och annat förvridet ord hade han snart fått
fatt i den riktiga tråden. Nu fördjupade hon sig enligt de
gamles sätt i det förflutna och återkom till gamla minnen.
Om han ännu mindes sin far?
— Du är mycket lik far din. Det är, som såge jag
honom sitta der framför mig. : Men så kraftig som min Hein
är du ändå icke. Vid fyrti år hade han ej ett grått hårstrå.
En fallen ek, sade patron, när Herren .... tog honom ifrån
mig. Det var två år efter festen på fabriken. Jag skall
minnas det så länge jag lefver. Far satt bredvid patron.
De sutto under ftaggan. Och patron höll ett tal till honom
i allas närvaro. »Om jag är en rik och välbergad man», sade
han, så är det er. Beumer, jag näst Gud har att tacka der-
för. Räck mig er ärliga hand, Beumer, och mottag min
tack inför alla dem, som äro här närvarande. Och hvem
af er vill ej med mig förena sig i en välgångsskål för min
redbare verkmästare?» Hvad det hurrades! Det var så att
taket kunde lyftas, ty de höllo alla af din far, det fans in-
gen på fabriken, -som ej höll honom kär. Se, här är fars
medalj. — den gamla ’stultar fram till en byrå och tager
upp ett fodral af nött saffian; — ännu är han lika blank,
som när far kom hem med den. Om han ändå fått upp-
lefva, att du fått stjernor af konungar! Hon lutade sig ner
och famlar efter sitt nystan.
— Den här är mer värd än alla mina stjernor, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
