Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Drag ur Ingemanns lif och diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
dröfligt att skåda. ”Tillhörde fru Ingemanns konstalster nå-
gon stil, så var det obetingadt den byzantinska.
Då Thorvaldsen en gång besökte Ingemann och trädde
in i hans hustrus atelier var han icke i stånd att uthärda
med allt detta misstecknade, förvridna, onaturligt tunna och
stela; Iinstinktmessigt tog han ett stycke krita och gjorde en
massa rättelser till största häpnad och förargelse för fru TI.
Icke ens Ingemann sjelf, som hon likväl satte så högt och
hvars mening i så många andra afseenden var för henne af-
görande, hade något att säga beträffande hennes konstska-
pelser. »Är icke det benet något för långt, lilla Lucie?»
kunde: han utbrista. >»Nej, käre Bernhard, det är omöjligt,
jag har målat det flere gånger.» — :»Det förefaller mig, som
om det der barnet skulle ramla ut ur taflan.» — »Visst inte,
det är måladt just så under sin lek, för att det liksom hän-
delsevis skall kunna falla i frälsarens armar.» — Och så
satte hon sig åter ned vid staffliet, och arbetade och gnodde
med . den konst, för hvilken hon, strängt taget, saknade allt
begrepp.
Ingemann fick icke, som så många andra berömda män,
genomgå den sorgen att öfverlefva sin egen popularitet. 1859,
på hans 70:de födelsedag, hade Danmarks ungmör gjort in-
samling till ett guldhorn som öfverlemnades honom till tack
för hvad han varit för den danska qvinnan. Uppifrån aka:
demiens vestibul, der Fehixfågeln prunkade öfver ingången
och Herodots, Homers, Platos och Euklides’ statyer fram-
trädde från väggens nischer, kom en skara unga flickor med
den vackra Helene Roed,” målarens dotter, i spetsen. Der
de rörde sig framåt öfver den stora gröna planen med det
obetäckta håret skinande i majdagens sol och klädda 1 blå,
hvita, röda och gula forsklädningar, liknade de en kor af
vårens nymfer, hvilka drogo till den gamle skaldens idylli-
ska hem bakom lindarne för att bringa honom sin helsning.
Dryckeshornet aftäcktes och räcktes åt gubben. Det var
förfärdigadt af finaste guld, rikt besatt med diamanter, ru-
biner och smaragder, samt företedde.på sidorna figurer ur
Ingemanns romaner. Innehållet utgjordes af Johannisberger-
+ N. v. professorskan Nyblom i Upsala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
