Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Literärt »tryck», af St. Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
i fråga, huruvida Bellmans och Wadmans dikter skulle stå prof-
vet, om man skärskådade dem uteslutande ur etisk synpunkt i
stället för att anlägga den vid bedömandet af skönliterära alster
hittils brukliga estetiska måttstocken på dessa alster.
Man . kan . fråga, om ett och annat af Alfred de Mussets
klassiska verk — exempelvis Le chandelier — är så särdeles
moraliskt — och man kan draga fram Byrons Don Juan —
men det är sant, Byron, den gudlöse, var ju bannlyst af det
dygdiga Englands alla rättsinnige medborgare, och ingen bok-
tryckare vågade utsätta sitt namn på dikten, då den trycktes.
(Nu står hans staty i London!)
Det säges visserligen att Goethe var omoralisk, då han
skref »Die Wahlverwandschaften», och en grofhuggare — ej
alldeles obskur för resten — vid namn Ferdinand Lassalle var
en gång mycket ohöflig mot den tyska publiken, som enligt hvad
han vågade påstå ej kände särdeles noga till desse skalders och
tänkares tankegång och åäsigter, dem de lagerkrönte och reste
statyer åt, men dem folket skulle stämpla med den djupaste
indignation, om de nu stege fram och öppet förkunnade sin lära.
Och Karl Hildebrand — en ej heller alldeles okänd tysk
personlighet, professor till på köpet, fastän ej i sitt fosterland —
vågade –— likväl anonym den gången —- säga sina landsmän
reat ut, att deras stormän på det andliga området brutit sig
väg fram »mot nalionens vilja och bekämpade af dennar —
ett uttryck som nog kan finna tillämpning på andra förhållan-
den än de som råda i Bismarcks rike.
Men tänk om Bellman nu. diktade sina visor, ord: för ord
sådana de äro. Slå upp dem och: läst Eller om Ibsen nu i
ofördragsamhetens och öfversitteriets år 1887 utgaf »Kjerlighe-
hedens Komedie» anonymt — kastade fram alla dessa radikala
yttranden om äktenskapet!
När en ansedd författares namn står på ett titelblad eller
på en teateraffisch, då tillåtes det honom ostraffadt att yttra
saker, dem en ännu ej till pensionsåldern hunnen svensk genast
skulle bli hudflängd för, sig sjelf till straff och androm till
varnagel.
Björnson får säga — 1 Nya systemet — att det äldre,
nu lefvande slägtet varit för slappt 1 sin ungdom, derför äro
de unga nu för skarpa. Han får säga rent ut att samhället är
bygdt på lögn, och Ibsen får instämma. Jonas Lie, den frid-
samme, får utan att det väcker vare sig indignation eller ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
