Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Literärt »tryck», af St. Just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
gifva lektor Personne en plats der kan naturligtvis aldrig komma
1 fråga: På min hylla har jag mina bokliga vänner, dem jag
aktar. Det är en brokig samling, och der mötas idéer, som ej
äro mina egna, men idéernas fanbärare stå i led som soldater
— en "hvar Bar sitt hufvud’ för sig, sitt eget samvete och
sitt eget sätt att tala. Men till striden gå de för ett gémen-
samt -mål.
Vår literatur lefver i tryckande luftstreck, under svåra för-
hållanden, under häftig konkurrens med utlandets — öfversätt-
ningar bli ju alltid billigare än originalarbeten — under några
tidningars förnäma partiskhet, hvilken ofta nog ter sig särdeles
komisk, under publikens kända liknöjdhet och olust att under-
stödja vårt eget — att vårdslösa det är ju ett svenskt karak-
tärsdrag.
Men just derför att vi måste vårda vår unga literatur i
dess uppkomst — så vida vi vilja ega någon literatur, stödjande
sig på fast mark och ej blott sväfvande i det blå — vårda den
med en smula kärlek och öfverseende men likväl med allvar,
just derför är det så nedslående, när-en eller annan modern
kritiker sådan som lektor P. uppträder med sina suveräna och
så förträffligt motiverade förkastelsedomar öfver, allt och alla.
Inga undantag, inga medgifvanden att der döljes något godt ibland
ällt ogräset, utan allt skuret öfver en kam, allt bedömdt med
en öfverlägsenhet, som närmast visar hur föga domaren har reda
på det han bedömer, så käckt som han hugger i sten, dernäst
att han är spögubbe men ej ett tecken kritiker i egenskap af
förklarare, och slutligen och sist att han ej skyr låga medel
för sitt ändamål.
När Paul Heyse säger — 8e Vandreaaret af Karl Gjelle-
rup, sid. 495 — att han är idealist och att, hvad man än skildrar
> 9? -
man bör skildra så att åskådaren går stärkt och ej nedslagen
från skådespelet, då är jag obetingadt med.
Men jag vill ej motsäga August Strindberg, när han —
på en tid, då han var sundare än nu — yttrade: »När vi kom-
mit så långt att vi gråta öfver oss (sjelfva och våra fel), då äro
vi redan bättre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
