Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Paris och London. Resebref af Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått göra sin omedvetet sofrande och klassifieerande tjänst —
sedan först de individuella konstverken intagit sina platser för
sig — när de många triviala dukarne icke längre störa genom
sin närvaro, då är det sträfvan att bli herre öfver ljusets hem-
ligheter, som står för hågkomsten som det mest utmärkande
allmänna draget i 1887 års Salon. - Ljus ser man i alla varia-.
tioner; från ett Stilleben — om man så får kalla en ganska
fantasistimulerande bild af ett rikt uppdukadt dessertbord, be-
lyst af en rödbeslöjad lampa — och upp till Albert Besnards
Le Soir: de la Vie, der ljuset, fast i och för sig ståtligt be-
handladt, blott är medel, icke mål. ”Taflan föreställer tvänne
gamla makar, som sitta i skymningen utanför sin hydda, tro-
fast lutade intill hvarandra. - Genom den öppna dörren ström-
mar den belysta interiörens varma ljus ut i den blåa, vibre-
rande skymning, som omgifver de båda gamla. Det är en stor.
dekorativ målning, full af symbolism, som icke kyler, utan
tvärtom väcker och fängslar. |
På beslägtadt område märkes vidare Girardot, en af de
unge, som hade en stor månskenstafla, för hvilken han fick 3:dje
medaljen och statens »bourse de voyage» samt något mera, jag
mins ej hvad. Taflan kallas »>Ruth et Booz» och framställer en
gammal man och en ung kvinna, som sitta lutade emot sädes-
kärfvarne i en lada, fullt belysta af månskenet, som strömmar
in, rikt, känsligt, silfverhvitt, genom dörröppningen. Den be-
römde’ Duez hade ett stort månsken, ett strandparti med kor i
skymningen. Stranden är ännu grön, månen ljusgul, haf och
himmel violetta. Det är som såge man hafvet röra sig sakta,
sakta, i stora Vågor, som kände män hela förtrollningen af en
sådan yppig kväll vid kusten. Vidare hade RBizens en kvälls-
interiör i en smedja, med de seniga kropparne präktigt belysta
från de flammande härdarne. Kröyer hade sin stora ljusdunkels-
tafla, den från Göteborgsutställningen välbekanta »Musik i ate-
liern>; Viggo Johanssen sin kvickå, konstnärliga »Aftenpassiar».
Äfven andra bland -de mer betydande målarne, hvilkas namn
det ’blefve för vidlyftigt att här uppräkna, hade gifvit sitt in-
tyg på ljusproblemets tjuskraft. Men intresset för det var all-
männare än så, hvar enda sal i Salonen gaf oss bevis derpå.
Öfverallt ser man kvällsinteriörer, ljuseffektsstudier, af alla sor-
ter och slag, både gamla och nya, så väl eldsljus som solsken,
skymning, gasbelysning och månsken — eller två eller tre af
dessa” i vänskapsfull strid; spridda iakttagelser, ofta vittnande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
