Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Slitningar. Realistisk skildring ur lifvet af Emilie Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOK
»Hvarför påminner du mig om den dagen?» återtog hon
isigt, sedan hon skålat med honom.
— »Derför, Hedvig, att du sjelf just då sade, att jag skulle
få återse dig i dag och få svar på min fråga.»
— »Nej Arvid, inte nu. Under hela detta år har jag ju
sjelf förgäfves väntat på svar på de djupgående spörsmål jag
då stälde till dig. Jag har icke funnit att du uppfylt ett enda
af de vilkor, som jag då uppstälde för mitt egande. — Du
mins, att jag då utpekade vägen för dig... hur långt har du
hunnit på denna väg?»
— Jag har kommit upp 1 femte klassen», svarade han
sjelfmedvetet.
— »Det var inte det jag menade!»
— »Och nästa vinter skall jag konfirmeras.»
— »Konfirmeras!» afbröt hon, — »och till hvad? Stad-
fästas i en lära, från hvars irringar din ande frigjort sig! Ty,
inte sant, du har ju kommit till klarhet i denna allt öfverväl-
digande fråga om tankens oafhängighet? Svara mig på samvete:
Du har ju funnit dig sjelf?»
— »Ja visst.»
— »Och likväl talar du om att dagtinga med en öfverty-
gelse som borde bära dig genom lifvet. Blygs, Arvid! Om du
vill vinna mig så måste du vara en man — eller ännu bättre:
en menniska! — Åh! jag skulle anse mig stjäla från min inre
menniska om jag nu genom ett dylikt löfte beröfvade mig rät-
tigheten att vid mognare år förvärfva mig en ny, klarare åskåd-
ning. Jag ämnar aldrig låta konfirmera mig.»
— »Ja, du kan tala du, Hedvig», sade han ’surmulet. —
»Du har fyra år qvar du ännu, innan det kommer till kritan.»
Hon for upp. Hennes gråsuggfärgade ögon sprutade etter,
och hennes mun förvreds.
I detta ögonblick skulle hon ha varit ful, — om det fun-
res någonting fult till i verlden. — Men som det inte. fins,
var hon endast karakteristisk!
— »Genom denna skymf har du slitit alla band emellan
oss!» skrek’ hon.
Han åt en glace och svarade intet.
Efter en stund bjöd han henne en cigarett.
Hon tände den och besinnade sig.
Hon rättade på sin turnyr, som af sinnesrörelsen råkat i
oordning och sjönk sedan matt ner på en låg stol i fönster-
smygen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
