Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ett skrifklådans »enfant terrible»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett skrifklådans ”enfant terrible”.
Clara Smitt är hennes namn och »Kvinnans ställning i sam-
hället» titeln på hennes bok, efter hvars genomläsning vi torde
kunna antaga två ting som vissa: författarinnan är mycket.ung
och saknar föräldravård. Man kan nämligen icke gerna tro att
en fader eller moder skulle tillåta sin planta. att växa så snedt
och med idel luftrötter. För öfrigt anse vi, att om lektor Per:
sonnes varmhbjertade förslag ginge igenom rörande polisens in-
gripande i literaturen, så komme antagligen denna unga dam att
näpsas af polisen i sin målsmans närvaro. Under innevarande
sekel har dock kanske denna af hr Personne så vältaligt på-
yrkade reform icke synnerligt stor utsigt att bli realiserad. Det
vore derföre önskligt att någon af pressens män ville säga a la
Paul Möller, den danske journalisten: Jag måste basa henne,
jag skall basa henne, det vore en evinnerlig synd att icke basa
henne.” För vår del sakna vi, uppriktigt sagdt, lust att verk-
ställa exekutionen med all den: grundlighet som vederborde.
Boken är nämligen i den mest himmelsskriande grad trivial och
innehåller icke, så vidt vi kunnat finna, mera än en enda originel
tanke förekommande sid. 221 och lydande sålunda: »Hvad man
icke fattar, förstår man icke» — en i sanning luminös idé, som
har den fördelen att förbli lika träffande ifall man vänder om
densamma. Hvad man icke förstår, det fattar man icke — inte
sant, fröken Clara Smitt? För vår ringa del kunna vi lika litet
fatta som förstå, huru ett arbete så beskaffadt som detta kunnat
lemna pressen 1887 år efter Kristi födelse, ty det är verkligen
" En tidning med anspråk på literärt anseende, Göteborgsposten, har
haft mod att i ett slags ledande artikel berömma detta arbete, antagligen
för att ställa till ett fiskafänge åt den förhoppningsfulla landsmaninnan.
Den kroken var emellertid alldeles för gxrof.
Ur Dagens Krönika. VII. 7, 8. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
