Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Nisbethiana. Nya bidrag till »Figaros» och protektionisternas historia, af en ny Volontär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Många historier voro i svang inom publicistiska kretsar
om det rent af befängda sätt, hvarpå redaktionsarbetet i Figaro
bedrefs. Tidningens byrå låg i början af Norr, men tryckeriet
på Söder, och då »redaktionen» sköttes hufvudsakligen i den
förstnämnda lokalen, måste de flesta manuskripten skickas med
gående bud den tämligen långa vägen. Detta vållade tidsut-
drägt och arbetets förhalande till långt ut på nätterna, med
derpå beroende dryga sättningskostnader, som tärde på affärens
tillgångar. Telefonen lemnade visserligen en oskattbar hjelp
för meddelanden mellan redaktionen å Norr och den å Söder,
men kunde ej fullständigt afhjelpa, att arbetet haltade.
Om N. fick biträde af goda medarbetare, så var detta
en lycka mer än konst, ty han gjorde sig icke någon möda
att uppsöka redaktionskrafter. Ofta tog han sådana snart sagdt
från gatan, och resultatet blef ’derefter.
Bland de journalistiska »gröngölingar», hvilkas tjenster N.
tog i anspråk, var äfven en ung man, som försökt sig såsom
volontär vid ett fältjägareregemente och derefter någon tid
varit »redaktionssekreterare» i ett landsortsblad. Pojken hade
först skriftligen sökt plats i den dagliga Figaro och presen-
- "terade sig sedan en vacker dag personligen såsom sökande
till en referentsyssla.
»Har herrn sett Stockholm förr?» frågade Nisbeth fun-
dersamt.
»Nehej ... men hvad skulle det göra?» invände aspi-
ranten, tämligen oblygt, och N., som ansåg en slik framfusig-
het utgöra bevis på praktisk förmåga, engagerade honom genast.
Man fick sedan ofta se den ifrågavarande referenten ute
på ströftåg. Han stannade då ej sällan vid gathörnen, upp-
tog ur fickan och utvecklade en karta öfver Stockholm samt
kastade derefter en impertinent spejande blick upp mot hus-
raderna för att leta rätt på gatan och husnumret, som han
sökte. Således hade han onekligen godt gry i sig och skulle
under en sorgfällig, och framför allt sträng, ledning kunnat
hinna långt på den publicistiska banan. Men hur det var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
