Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - En döende kyrka. Betraktelser i anledning af prestkonferensen i Stockholm, af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
och otro samt »det upplösande inflytandet af sektväsendet
och separatismen». Men särskildt betonade han, att detta
upplösningsarbete befordras genom bristerna i sjelfva den
allmänna gudstjensten, genom de ofta långtrådiga, torra och
abstrakta predikningarna, genom den omständliga och en-
formiga liturgien med sitt evinnerliga enahanda af kyrko-
böner söndag efter söndag hela året om samt genom den
kyrkliga lokalens ofta vanvårdade skick och smaklösa anord-
ning. Han uppvisade, huru dessa brister skola afhjelpas.
Ingen torde med några hållbara skäl kunna bestrida, att ju
hans anmärkningar och reformyrkanden voro befogade.
Men om sådana reformer i predikosätt, liturgi m. m.
genomfördes -— skulle väl den kyrkliga gudstjensten då
komma att af folket omfattas med samma lefvande intresse
som i »den gamla, goda tiden»? Man behöfver blott på all-
var göra sig denna fråga för att finna; att den verkliga or-
saken till det bortdöende kyrkliga intresset och till den all-
männa gudstjenstens öfvergifvande ligger långt djupare, än
att den skulle kunna undanrödjas genom några reformer af
ifrågavarande art. Den menskliga odlingen i sin helhet har
gått framåt, medan den lutherska kyrkans troslära stått stilla
och förblifvit hvad hon var för tre århundraden tillbaka. De,
som tillegnat sig dessa århundradens framsteg och stå på
den nutida odlingens ståndpunkt, kunna omöjligt med hela
sin själ omfatta denna lära och den på henne bygda kulten.
Oaktadt den moderna kulturens skuggsidor, oaktadt vår tids
stora brist på följdriktiga öfvertygelser och en helgjuten lifs-
åskådning, känna dock denna tids menniskor allt för djupt
behofvet af att tro på en rättfärdig verldsordning, på en
rättvisa, som är ett med kärleken, för att de skulle kunna
hvila vid en uppfattning, som skiljer och motsätter mot
hvarandra Guds rättvisa och Guds kärlek, och som låter
menniskans öde för evigheten oåterkalleligt bestämmas efter
resultatet af detta korta jordelif. Huru skulle de kunna vara
riktigt med om alla de kyrkliga bönerna, t..ex. denna synda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
