Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Tvänne tidstecken. Bidrag till den moderna inhemska reaktionens historia, af Scævola Redivivus. II. Justitieministeriella sedlighets- och religiositetssträfvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
fick han dock afstå från, men hvad han vann synes säker-
ligen för. en och annan i alla händelser vittna om en allde-
les för stor generositet från riksdagens sida.
Det torde knappast råda mer än en mening derom, att
när samme vår kärälskelige herr justitieminister befalde det
bekanta Giftasåtalet, han gjorde sig skyldig till en kolossal
dumhet. Det riksbekanta fiaskot har emellertid icke gått
spårlöst hän, utan det fromma reformnitet på ena som an-
dra hållet har skyndat att så vidt görligt reparera skadan
och förekomma en tänkbar liknande olycka. Sitt mest
pregnanta uttryck har dock det nitet fått i den s. k. sed-
lighetspetitionen, och det är ej endast för det historiska
sammanhanget, som man icke får försumma att taga med
denna för hela rörelsen mest karakteristiska detalj. Den
har blifvit i en daglig hufvudstadstidning skarpt, men rätt-
vist kallad »en förvrängningens och hyckleriets urkund».
Med skyldig pietet för sitt mörka ursprung och sitt mörka
syfte: föredrog petitionen 1 allmänhet att söka till de skumma
ställena, fastän en varm nitälskan hos en och annan järn-
vägstjensteman etc. gjorde att den med ty åtföljande under-
teckningsorder vid ett par tillfällen helt flyktigt skymtade
fram i dagsljuset. Våra vänner från förra häftet, de sedlig-
hetgsälskande geschäftsmännen i bokförläggeriet, kunna åtmin-
stone anföra det till ursäkt för sina, om ock 1 verkligheten,
som det visar sig, ytterst obefogade pretentioner på att sitta
till doms öfver hela svenska litteraturen, att de åtminstone ha
det umgänge med samma, litteratur som består 1 att läsa bok-
titlar, titta på korrektur och resonnera med förf. Men när
man ser huru 83—9 teologer, två höga militärer, två lands-
höfdingar, deribland den hetlefrade i Falun, en och annan
ämbetsman och grosshandlare samt ett par byggmästare och en
bokbindare, hvilka senare mest gjort sig kända för hvad man
på populär stockholmska älskar kalla att »skoja i hus», helt
frankt säga, hurudan vår literatur är och hvad vår presslag-
stiftning bäst behöfver, då baxnas man verkligen. De ha visser-
ligen med sig hr d:r €. D. af Wirsén, som ju inte går af för
hackor och liksom sarfven är med i hvarje lek, sedlighetslek
förstås, men en fluga gör ingen sommar. Men när man läst
sjelfva aktstycket, förvandlas intrycket till något annat än häp-
nad, och jag åtminstone har svårt att finna några andra ord än
de nyss citerade, för att uttömmande karakterisera hela till-
ställningen. Petitionen. expektorerar sig väldeligen öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
